Att resa är att träffa människor. Vi har träffat många intressanta och trevliga människor, nu ska jag berätta om en kvinna i Broken Hill.

Broken Hill är en levande stad mitt ute i outbacken med 20000 invånare. Den har från slutet av 1800-talet alltid varit en gruvstad med en stor silverfyndighet. Idag är det 4 gruvor igång. På turistbyrån fick vi tips om ett privat gruvmuseum. En dam tog emot oss, golv, väggar och tak var svart för att det skulle kännas som nere i en gruva. Hon berättade om hur det var ur en gruvarbetares perspektiv, hennes man hade arbetat som gruvarbetare.
Hur smutsiga kläderna var på fredagskvällen när hon skulle tvätta kläderna. hur många som omkom i gruvorna. I början på 1900-talet var det en lång strejk för att få bättre villkor. Här bildades sedan de första fackföreningarna. Det var väldigt fängslande med hennes berättelse.

När hon sedan visade oss ett annat rum var det fullt med dockor och nallar, 2000 st. Hon hade gjort de allra flesta, helt otroligt. Hennes kommentar var bara, man måste ha något att göra.

Vi besökte också Royal Flying Doctor, det finns i nästan hela Australia och är väldigt betydelsefull. Varje gård, station, har en landningsbana så de kan landa.
På flygplatsen finns en sambandscentral och ett plan färdigt för att lyfta. Man flyger också ut till de små städerna i outbacken och har mottagning.

En dag bokade vi en guidad tur till nationalparken Mutawintji. Vi skulle besöka en plats som bara var öppen för de med certifierad guide, utbildad av aboriginerna. Vi fick se målningar i grottor och inristade motiv och symboler. Ingen vet hur gamla de är.

Nu lämnar vi storstaden för att åka till White Cliff, en stad med 100 invånare. På vintern kommer ytterligare 100 för att leta opaler. Vi besökte en opalletare han har en gruva och en butik. Han bjöd in oss till ett fördrag på stadens sportklubb. Det skulle handla om ormar.
4 av de allra giftigaste ormarna i världen finns i White Cliff. Det som är roligt att få vara med är att du får chans att prata med de som bor där. Vi fick veta att under en period regnade det inte på 10 år, kommentaren var, ja då fick vi snåla på vattnet. Föredraget handlade mest om hur man genom att lägga ett bandage hindrar att giftet sprider sig i kroppen. Gör man det har man stor chans att klara sig.
Vi träffade på en man som guidade oss runt, han visade sin gruva där han letat förut. Han visade också en ananassten.
En stor opal värd en massa pengar.
Mycket ovanlig och finns bara i White Cliff.

Nu lämnar vi outbacken och åker österut. Det blir grönare och grönare och hus längs vägen. I dikesrenen blommar prästkrage, hundkex och akleja.

Här prövar vi allt, även aussie-influensan.

Kram från oss
Elisabeth o Bengt