Ingen rast, ingen vila, nästa dag bokar vi en dagsresa till Cotopaxi, en av de fem högsta aktiva vulkanerna i världen.
2015 hade den ett utbrott. Vulkanen stängdes för bestigning mellan ett halvår och ett 1,5 år.
Cotopaxi är nästan 5900 meter hög.
Vi åker med en minibuss och frukost ingår på en liten servering. Maten är alltid väldigt god, färskpressade juicer av ananas, trädtomater, m.m. Man odlar många olika slags potatis och matbananer serveras till många rätter.
Ecuador är självförsörjande vad det gäller livsmedel till 98 procent.

Nog om det, nu ska jag berätta mer om utflykten till Cotopaxi. Hela området är en nationalpark med till en början träd och buskar. Landskapet förändras och snart är det bara grus och sten och någon enstaka växt. Ett riktigt lavalandskap. Bussen parkerar på 4200 meters höjd och där börjar vi vår vandring till Base Camp. Vi går väldigt sakta men vi blir ändå andfådda. På 4800 meters höjd ligger Base Camp där vi stannar till en kort stund. Vi ska sen fortsätta till glaciären och stannar på strax under 5000 meters höjd. Det är lätt att få ont av höjden, huvudvärk och illamående. Då ska du ta dig ner till lägre höjd. Vi mår båda bra och kan njuta av det mäktiga. Vi har varit på hög höjd sedan vi var i djungeln. På nervägen möts vi av snö och det blir väldigt kallt.

För att nå toppen krävs stegjärn, isyxor och rep. Det är många farliga sprickor i glaciären så man måste gå med rep. Man går alltid tidigt innan solen gått upp för att då är sprickorna mindre. Det sägs att 1 av 2 lyckas att komma upp till toppen.

Quito är en lång smal stad, 6 mil lång.
Vi har hört mycket och ficktjuvar och annan kriminalitet. Vi är uppmärksamma och försiktiga.

Igår var det karneval i stan och dans och musik och väldigt mycket folk. Det var kul att se vilken folkfest det var. Man firade Quito självständighet från spanjorna.

Att handla på marknader är en utmaning. Allt är alpacka. Men frågar du om det är polyester blir de lite konfunderade. Vi har iallafall hittat riktiga hantverksbutiker som nästan är som museum.

Slut för idag!
Elisabeth o Bengt