Vi vaknar upp i Punta Pitt som är känt för sin geologi. Alla öar är vulkanöar men ser väldigt olika ut.
På San Christobals nordligaste del där vi är nu finns det nästan ingen växtlighet bara låga suckulenter. Här är höga berg och Frigatebird seglar över oss. Frigatebird är en vanlig fågel där honan är svart och vit och hanen är svart. När det är parningstid har hanen som en stor röd ballong hängande under näbben. Det är inga snälla fåglar, när en mindre sjöfågel kommer in med fisk som de fångat, tar de fågeln i näbben och skakar fågeln så att den tappar sin fångst.

San Christobal och andra öar har problem med att européerna tagit hit t.ex getter och även råttor.
Här har man skjutit av getter och satt upp råttburar.

Vi kommer så nära fåglarna och alla är totalt orädda. Efter en snorkling med mycket vågor åker vi vidare till Kickers Rock, en hög klippformation som sträcker sig högt upp i havet. Här ska vi simma genom en kanal mellan två klippor och sedan runt. När vi hoppar i från gummibåten möts vi av många sköldpaddor, 30 stycken. En del lite nyfikna och andra som simmar undan. Klippväggarna är helt vertikala och täckta av koraller och här finns också mycket fisk i vackra färger. Många känns igen från Australien. Jag ser en Eagle Ray som saktar simmar iväg och när vi simmar i kanalen möter vi ett sjölejon. Mycket att se och en lagom ström att glida med.

Nu har vi rundat ön San Christobal och är tillbaka till hamnen där vi gick ombord.

Vid 22 tiden kör båten söderut mot Isla Espanola. Det går mycket sjö så nattsömnen blir inte så bra och vi vaknar av att man ankrar upp båten.

Varje dag börjar vi med vandring kl 7.30.
På alla platser vi varit på har vi sett sjölejon och mycket sjöfågel. Snorklingen är denna gång från stranden och runt en ö. Vi såg bl.a whitetipped shark och en sköldpadda som låg på botten , helt stilla. När vi frågade guiden sa han att den låg och sov. Den kan vara under vatten i flera timmar för att den har något som omvandlar vattnet till syre.

Den här fm blir det en snorkling till, nu vid en större ö där det också är mycket fisk och vackra koraller. Trots våtdräkt blir det kallt, så varm choklad smakar toppen.

Nu förflyttar vi oss igen till Punta Suarez. Här ska vi göra en längre vandring. Det första vi möts av är seeiguanas. De ligger på stigen när vi går förbi. Här är vårt mål främst att få se albatross, dess stora fåglar med 2,5 m vingbredd. Det är parningstid för albatrossen och vi får se hur de dansar och klapprar med näbbarna på 2 meters håll. Bredvid stigen ligger en albatrossunge i ett bo, dvs direkt på marken.

När vi går tillbaka till gummibåtarna går vi över en strand där det ligger många sjölejon. Hanen ligger i vattnet och bevakar och tar sig brölande upp på stranden. Några i gruppen är en bit efter. Guiden ber oss stanna där vi är och går tillbaka mot eftersläntrarna och de får försiktigt ta sig förbi. Allt slutar bra, men du springer inte ifrån ett sjölejon i sanden.

Nästa ö, Isla Floreana, den sydligaste av Galapagosöarna. Där har båten lagt till i Postbox Bay. Det är många som försökt sig på att bosätta sig på Galapagosöarna bl.a Floreana utan att lyckas. Floreana är den enda ön med färskvatten. Dagen började med pangaride, dvs vi åker gummibåt nära klipporna och kollar på djurlivet. Vi får se en hel pingvinfamilj, Galapagospingviner, komma simmande. Det är världens näst minsta pingviner, 40-50 cm. Det finns inte många kvar.

På Floreana finns en postbox där du kan lämna vykort. Det är ingen vanlig postgång utan människor som kommer dit tittar igenom de vykort som finns där.
Finns det något kort som är till någon nära där du bor, tar du med dig det och lämnar det. Vi tog med oss ett kort som ska till Bjärred. Det får vi lämna över någon gång. Vi postade till Oskar och Victor, spännande att se om de får korten.

På Floreana finns det en lång lavatunnel,
Vi klättrar ner på stegar och går i vatten en lång bit tills det kommer djupare vatten.
Det var häftigt att simma i det bräckta vattnet inne i tunneln.

Snorkling, först vid stranden där det fanns många stingrays och sköldpaddor.
Tidigare hade vi bara sett Green Turtle men nu såg vi också Hawksbill Turtle.
Nästa snorkling blir vid Devils Crown.
En klippa med djupt och mycket strömt vatten. Vi hoppade i från gummibåtarna och fick simma mot strömmen till klippan, jobbigt, för mig iallafall. Väl vid klippan var det fin snorkling igen med klar sikt.
Efter lunch och en liten nap efteråt dags för nästa vandring. Pink flamingos var på tur. De var verkligen rosa, rosa i olika nyanser. De är ca 1,2 m höga och föds gråa. De silar plankton som valar och de är duktiga flygare. Tillbaka till stranden där vi gjort en wetlanding passerar vi en strand där vi inte får gå på sanddynerna för där har sköldpaddorna lagt ägg. Du kan se spåren, ser ut som breda traktorspår. Ännu en rolig men intensiv dag.

Nästa dag ska några i gruppen avsluta sin resa och nya komma. Båten ska tankas och vi får några timmar att umgås och slappa. Vi åker till S Bartelome för snorkling längs klippkanterna. Återigen får vi se whitetipped shark och stingray.
Denna ö är hög, fullt med stora kratrar och lavakanaler och det ser ut som lavan nyss stelnat. Det växer någon enstaka kaktus och det finns inga djur på land mer än gräshoppor och andra flygfän.
Är det så här det ser ut på månen?

Denna natt tar båten oss till den nordligaste ön som turister åker till. Vi är nu passerat ekvatorn. Genovesa är helt annorlunda det är en lodrätt vägg mot havet och hela ön är helt platt. Gummibåtarna tar oss in till en korallstrand där ett helt gäng unga Bluefooted Bobbies satt. Vi ser många Redbilled Tropicbird. Den har en extralång smal stjärt, lika lång som kroppen. Vi ser nu för första gången Galapagos fur seal, ett sjölejon något mindre än de vanliga, stora ögon och väldigt söta.

Vi har också tur och får se en Short eared owl. På platån finns sprickor några meter djupa, där kan ugglor finnas.
Men den vi såg satt 1 m från stigen och bara tittade på oss. Ja, vad ska man säga. Ännu en härlig dag på Galapagos.

Söderut igen och när vi vaknar är vi på Isla Plaza. En liten ö med gula landiguaner som bara finns på denna ö i hela världen.

Vi går till den del av ön som är losers place. Här får de hanarna vara som inte platsar. Här kan de kurera sig efter slagsmål och bygga upp sig inför framtida slagsmål. Även dräktiga honor togs hit för att vara ifred.

Besättningen håller koll på hajar och annat och plötsligt ropar de och säger att där är Killerwhale.
De är två unga som simmar upp strax bredvid båten, häftigt att se men de försvinner fort.

Sista ön vi kommer till innan vi ska lämna båten är Santa Fe. Här finns det en sandfärgad landiguana som också är endemisk för just denna ö. Här finns lite mer växtlighet, stora kaktusar flera meter höga och mer än 100 år gamla. Landiguanas äter kaktusdelar och Seeiguanas äter alger på sjöbotten.

En sista kväll med vårt trevliga ressällskap, den hjälpsamma besättningen och kocken som lagat den goda maten.

Kl 5 är det frukost för att vi ska hinna med att titta på de stora landsköldpaddor som finns på ön Santa Cruz. Vi åker till en farm en bit upp i bergen som upplåter sin mark till sköldpaddorna. De största är flera hundra kilo tunga. De ligger på ängarna lite varstans och i en gyttjepöl låg det säkert 25 st. Det är helt overkligt och se dessa djur överallt, stora och små.
På Galapagos har man arbetat hårt för att få upp antalet sköldpaddor. Förr i tiden när segelfartygen seglade förbi tog man med sig sköldpaddor på båtarna. Då hade besättningen färskt kött för lång tid. Sköldpaddorna kunde leva i mer än ett år.

Det var magiska att se och jag önskar att vi haft mer tid att vara där. Nu var det bara resan tillbaka till Quito kvar. Galapagos kommer vi aldrig glömma, så mycket orörd natur och så mycket fina upplevelser. Man arbetar hela tiden för naturen i fokus.

Alla dessa djur så totalt orädda för oss.
Det var verkligen fantastiskt att få hälsa på.

Elisabeth o Bengt