Vädret blir bara bättre och bättre. Det blir bättre sikt i vattnet också.
Det har nu kommit en gäst till på Reefs End och det är trevligt. Maten är fantastisk och vi serveras olika slags färsk fisk. Till julaftons middag beställer vi hummer. Vi blir tillfrågade om vi vill följa med och snorkla med Led. Han ska fånga hummer och fånga fisk med harpun. Det är jättespännande att simma efter honom. Plötsligt dyker han ner och fångar en hummer eller två. De ligger ofta gömda under en sten och då tar han dom med händerna eller med en krok. Han tar fångsten i en plastsäck och simmar med den. Djupet är runt 6 meter, Det är mycket vackra koraller och mycket fisk i olika storlekar. Det är mycket hårda koraller men även stora blåa solfjäderformade koraller som hela tiden rör sig. Vi rör oss sakta med strömmen och är ute i två timmar. Vattnet är så varmt även på djupare vatten så vi fryser inte. Det är bara jättefint. Hummern har inga klor är brun till färgen och vår kock hon delar dom, lägger dom med skalet ner i en panna m lock och smör i. Hummern som fiskades på em åt vi på julaftonskväll.
På juldagen kom det fler gäster, två kvinnor från Kanada och nu skulle vi ha julfirande. Vår kock Angie förberedde julmat. Skinka, kyckling, ris och svarta bönor, potatissallad och goda kakor. Mycket av maten lagar man med kokosmjölk och kokosolja. Det finns gott om kokospalmer på ön så det är ju bra.
Angies familj var med. Kapten Doggy kör oss ut till olika ställen för att snorkla.
Deras tre pojkar, som har jullov från skolan i Dangriga, har det härligt på ön.
Fiskar, badar och letar upp iguanas för oss. En dag kom de och talade om att nu är den stor iguana i ett hög palm.
När det är parningstid ändrar den färg och blir alldeles orange. En dag var det krig emellan hanarn. Den flyende hängande i palmbladen på lagom fotograferingsavstånd.
Varje dag går i sakta mak och det är bara fantastiskt. Ni kanske undrar hur kan det vara så kul att snorkla. Det är en slags meditation att bara flyta omkring och se allt det vackra. Ibland så möter du en stingrocka, en meter i diameter.
De kommer också simmande intill restaurangen där det bara är en halvmeter djup. En av highlights var när vi såg fem Eagle Ray, den du ser på bilden. De simmade efter varann, en la sig på botten. Sedan simmade alla runt i en stor ring och så försvann dem.
Men plötsligt kom en Eagle Ray simmande rakt emot mig. Jag vet att de inte gör något om du inte provocerar men du vet att de kan sticka dig. Så jag simmar iväg så fort jag kan.
Vi har verkligen lärt känna vår kock Angie, underbara människa.
Vi fick träffa hennes mamma som firade sin födelsedag på ön. Hon tillhör Garifurafolket. De kom 1823 till Dangriga från ön Sankt Vincent. Från början slavar, det var bråk bland olika grupper och man gav sig av. Från början var de 4000 men när de kom fram till Dangriga var de 2000. De slog sig ner här och talar ett eget språk Garifura. Nu finns det en skola och ett museum om Gerifurafolket. Varje år den 19 november firar man den dagen som Gerifurafolket kom till Dangriga. Angies mamma kan tala spanska, kreolska och garifura. I södra delarna av Belize talar man spanska.
Belize var ursprungligen mayafolkets land. Spanjorerna och engelsmännen bråkade länge om landet. Men på 1800 talet blev den en brittisk koloni. Men 1981 blev det självständigt. Den största inkomstkällan är turism.
Sista dagen ville vi ut med båt till utsidan av revet. Vi hoppar i och strömmen för oss hela vägen till Tobacco Caye och det blir fint att ha med sig det minnet.
Ja, hur smakade nu Kånk? Den stora rosa snäcka. Helt underbart, vi fick den friterad. Det smakar som bläckfisk. Vår sista kväll på Tobacco Caye blev vi serverade Kånk, grillad hummer och friterad snapper, kan man önska sig mer.
Hejdå kramar till alla och vi åker båt tillbaka till civilisationen igen. En bil är bokad tillbaka till Belize City.