Vilken dag jag hade igår. Definitivt den bästa i nya Zeeland, tyvärr dock en av de kallare också...

För två dagar sedan anlände vi till Wanaka och tittade på de fantastiska utsikter som man kan få vid lake Wanaka. Ofattbart många berg bredvid varandra- vissa med snö på sig- och en otroligt vacker sjö nedanför. På kvällen i Wanaka hade vi något som kallas för Bus wars- det är en tävling mellan Stray och Kiwi experience (två bussbolag). Tävlingen bestod av några olika grenar, en var bland annat att man skulle dansa runt ett gäng stolar tills musiken stängdes av, då skulle man så snabbt som möjligt sätta sig ner. Den som blir utan stol är ute ur leken. Jag kommer ihåg att jag lekte den när jag var liten. Jag skulle upp tidigt nästa dag så min kväll slutade relativt tidigt. Det ryktas om att busschauffören sprang runt naken i en av grenarna...

Tjugo över åtta nästa morgon gick en specialbuss mot Wanaka flygplats- det var dags för mig att för första gången i mitt liv leka pilot. Självklart hade jag en instruktör med mig (samt en gullig tant som passagerare). I alla fall, när jag kom in på deras kontor är det första instruktören säger till mig, "so, it is time to sign your life off". Med detta menade han alltså att skriva på ett papper som frigjorde dem från något ansvar vid en oförutsedd olycka. Just i detta skede blev jag lite extra nervös. När formaliteterna var fixade tog han mig in i flygplanshallen och visade mig vilket plan jag skulle flyga. Det var vitt, hade en propeller där fram och plats för fyra personer. Plötsligt ser ju hur han börjar dra ut planet och min puls skjuter snabbt upp i frekvens. Bom, bom blev bom,bom,bom, bom. När jag väl klivit in i planet och han satt sig bredvid mig började jag dock känna mig lugn. Han berättade för mig hur jag satte igång planet och sedan gjorde vi tillsammans alla säkerhetskontroller. När dessa var gjorda taxade vi iväg till startbanan. Vi styrde upp mot vinden och han ber mig då att lägga i full gas samt dra ratten lätt mot mig för att planet skulle lyfta. Accelerationen kom direkt och efter några sekunder lämnade vi mark, en så häftig känsla!! Det var på något sätt skillnad jämfört med en vanlig start dels för att vi satt i ett litet plan och dels för att det var jag som fick planet att lyfta. Väl uppe i luften fick jag lära mig att svänga kontrollerat och reglera planets altitud, men mest så fick jag njuta av de fantastiska vyerna av Lake Wanaka och de omkringliggande bergen som nyligen fått ett tunt lager snö på sig.

Efter att ha kört ungefär 30 km enkel väg kom vi ut över lake Wanaka och då började planet skumpa fram och tillbaka vilket var lite läskigt. Detta hände på grund av att det var rätt starka vindar. Vi vände då och flög i en annan riktning. Efter ungefär 25 minuter uppe i luften var det dags att landa och fördelaktigt nog så hade jag fördel av att jag lärt mig "köra skärm" på fallskärmskursen i somras, teorin för landning var nämligen detsamma. Vi landade på gräs och utan några skråmor alls. Det var otroligt häftigt och jag skulle verkligen rekommendera alla att göra det. Mycket lättare än vad man tror och väldigt kul. Nu har jag 40 minuter mindre att flyga på min väg mot att bli pilot (om jag nu någon gång vill det) då denna aktivitet räknas som en giltig flyglektion.

Väl tillbaka på bussen så var det dags för ett avgörande i busstävlingen som pågått sedan tre dagar tillbaka. Vi hade ett antal olika utmaningar att genomföra och för varje avklarad så fick man poäng. Jag ledde dagen innan när jag lämnade bussen, trots att jag inte hade gjort så mycket, men jag kände på mig att någon skulle försöka sno vinsten från mig. Därför hade jag förberett mig så att jag skulle kunna göra ett antal utmaningar på bussen, bland annat sjunga den brittiska nationalsången, gå utan kalsonger, ha på mig en tjejs topp samt äta en matsked kanel. Jag hade hoppats på att jag genom att göra dessa utmaningar skulle ta hem priset som var en aktivitet- en nevis swing- värd 1 000 kr. Då jag kliver på bussen ser jag på poängtavlan att en tjej gjort precis det jag förutspått. Hon hade gjort aktiviteter i smyg och väntat till sista dagen med att skriva ner dem. I alla fall, jag gjorde allt det jag planerat men såg att det ändå inte skulle räcka. Det gjorde mig tvungen att göra de riktigt jobbiga utmaningarna som att snorta peppar, slicka en okänd person i ansiktet samt, den som kom till att avgöra det hela, pussa en annan bussmedlem. Jag har världens finaste tjej och skulle aldrig få för mig att pussa en annan tjej i min ålder eller i närheten av min ålder, men mitt tävlingsinriktade jag fick för mig att pussa Eleonore, 75 år gammal snabbt på munnen. Huruvida det var ett bra beslut eller inte lämnar jag osagt... När det väl var gjort jublade alla i bussen och jag vann med 310 poäng mot tjejens 300. Glad för priset var jag i alla fall.

Senare samma dag så stod jag och min svenska kompis Lovisa 150 meter ovanför marken och skulle göra ett tandemsving. Det börjar med att man faller fritt ungefär 80 meter och sen gungas man i en pendelrörelse totalt 300 m. Detta är världens största swing vilket är häftigt. När vi hängde uppe i luften med adrenalinet pumpande säger en personal till mig att rätta till en sak på selet. När jag var klar med det mumlar han något och plötsligt faller vi. Det var en sååå häftig känsla!! Det gick obeskrivligt fort och i och med att vi hängde baklänges såg vi mark först efter några sekunders fall. Som ni säkert kan gissa hade jag en del vilda fjärilar i magen innan, under och efter hoppet. Det var väldigt roligt och jag skulle lätt göra om det.

Senare på kvällen kom vi till Queenstown vilket är turismens huvudstad här på Nya Zeeland. Det är en liten stad men med så många aktiviteter att göra. Du kan göra allt ifrån forsränning till att åka mountainbike ner för ber, hoppa fallskärm eller paddla kajak. Utbudet är enormt och gemensamt för alla är- de kostar en förmögenhet. På grund av min begränsade budget och att jag de senaste dagarna varit i spenderarslag tog jag mig bara en promenad idag och har förutom det skypat massa med Safa. Detta är första stället där jag haft riktigt bra internet och det var jättekul att prata med henne. Nu så ska jag snart skypa lite mer med Safa innan jag imorn sätter mig på bussen mot Milford sound.

Vi hörs!!