Eh ja jag är lite seg med att skriva här.. det har ju liksom hänt en HEL DEL sen jag skrev sist. Är tillbaka i kalla Sverige efter 7 månader. Bestämdes för ca 4 veckor sedan när vi var på Bali. Finns en massa anledningar till varför det blev så men det känns bra att vara hema iaf.

Jag kanske borde skriva vad som hände den sista tiden på resan..
När vi inte badade, solade och inte gjorde ett enda dugg så gick vi på trekking i djungeln till andra sidan ön, det va 7 kilometer dit och den första halvan gick det bara uppåt! Vi höll på att svimma och har aldrig i hela mitt liv varit så blöt, haha. Jag va sååå nära att vända men Emma är bra på att övertala. Det var en upplevelse att iakta alla djur som levde där, det va allt från ormar, ödlor, varaner till apor. Iaf så var det så värt det när vi kom fram för stranden var kritvit och vi bara låg i vattnet och flöt resten av dagen. Sen blev det taxi tillbaka:P

Efter en vecka på ABC så kände vi för att byta ställe på ön och tog oss till Salang med en fraktbåt för det kom ingen vanlig färja så det va bara att fråga sig fram på annat sätt:P I Salang var det lite mer liv och rörelse än ABC. Hade bara 3 dagar där men han träffa en hel del folk. En kväll satt vi på en resturang och hamnade med några som jobbade på resurangen och 3 norrmän och en tysk som vi spenderade resten av kvällen med och även dagen efter. Dom bodde och pluggade i Singapore och sa att vi fick bo hos dom när vi kom dit om vi ville. Två dagar innan vi lämnade tioman så följde med två av killarna som jobbade på resturangen och snorklade. Det va jätte häftig, även fast vi hade snorklat mycket innan så var det lite mer speciellt den här gången. Det kryllade av fiskar runt oss eftersom vi hade mat med oss och såg även en sköldpadda och hajar! Emma såg lite mer oxå men hon kan ju se en fågel som sitter i träd på 100 meters håll när man åker bil typ!:P Det va häftigt iaf. Bara det att vi hade simmat så långt bort så vi nästan inte tog oss tillbaka för tidsvattnet kom, så vi simmade och simmade men kom ingenstans och krafterna försvann allt mer. Så killarna fick hålla i sig i korallerna och dra fram oss, laskigt var det.
Sen va det dags att lämna tioman och Malaysia och ta oss till Singapore. Det va ca 14 mil och det tog 10 timmar att ta sig dit! Med en båt, fyra bussar och tre taxin kom vi äntligen fram dit killarna bodde. Bara det att när vi kom fram så var det en grind in till komplexet där dom bodde och vakterna ville inte släppa in oss för att vi inte hade ett lagenhetsnummer, men vi hade ett namn men det betydde ingenting. Vi bestamde oss för att gå och äta medans vi väntade, så vi lämnade packningen i vakthuset och skrev en lapp till killarna sen va det bara att hålla tummarna på att dom skulle komma hem någorlunda tidigt. Iaf när vi kom tillbaka så hade två av dom kommit hem så vi fick komma in, men ingen öppnade dörren när vi ringde på men den va öppen så vi gick in i den supersnygga lägenheten som var ett penthouse med högt i tag och två våningar. Och jag o Emma bara skrattade åt våran tur som jämt har. Vi hade en jätte rolig helg i Singapore med killarna, sightsade i stan, var på beach party och gick ut en kväll, träffade några trevlig svenskar som skulle dit vi hade varit så gav så mycket råd som möjligt. På söndag natt var det dags för mig att åka till flygplatsen och säga hej då till Emma, det va inte kul men det kändes skönt att det var dags att åka hem.

Det tog 17 timmar att åka hem, jag mellanlandade i Qatar i Saudiarabien, sen kom jag hem till gråa kalla Sverige. Blev bemöten av mamma, Sune och Maria på arlanda, jätte kul :) Sen kom mormor & morfar och syrran hem på lite mat o fika. Jag förstog inte riktigt vad som hände, att jag var hemma och träffade folk som jag inte hade träffat på 7 månader, jätte konstigt men ändå helt normalt. Dagen efter var det dags för den efterlängtade överaskningen till Maja och Fanny som inte visste att jag hade kommit hem. Jag gick till skolan deras och träffade först Fanny som frös till en skakande isbit av shock. Sen kom Maja efter en timme och jag bara dök upp och hon skrek och grinade, haha, valdigt underhållande!

Så nu är jag tillbaka i vardagen, har börjat jobba igen vilket både är jobbigt och roligt, för jobbet i sig är ju inte det roligaste men mina underbara jobbarkomisar överväger det hela. Men har inte träffat Sara än så allt är inte fulländat än, ska bli fruktansvärt kul att träffa henne igen!!

Så jag tackar för mig och den här 7 månader långa resan. Det har varit underbart, har skaffat mig otroligt många erfarenheter och har lärt mig jätte mycket. Har kommit nära Emma och har även lärt känna fler underbara människor som Frida och Martina. Jag grymt glad att jag gjorde den här resan, jag har växt jatte mycket och känner mig stolt.

Roligt att ni har hållt koll på min blogg!

Kram Annika!