Världens heligaste stad.
Hur ska denna stad kunna beskrivas med ord?
Denna stad ligger bortom precis allt vad vi, du och de flesta s.k. västerlänningar någonsin har upplevt.

Vi lämnade Mumbai, en stad vi kom att tycka mer och mer om för var dag som gick. En stad vi gärna återvänder till.
Tre timmar försenat flyg, trångt och obekvämt. En man som glufsade i sig två flygplansmåltider så att det skvätte blomkål åt alla håll och kanter. Samma man kliade även Dennis på benet då han trodde det var hans ben. Samma man avslutade dock resan med att vara mycket trevlig och pratsam.

Efter vi landat i Varanasi och kommit på en taxi in mot själva staden kunde vi inte undgå att tro att vi flygt fel och hamnat i Afghanistan eller Pakistan. Överallt var det män som hade sjalar för ansiktet. Stämningen kändes inte alls lika öppen och välkomnande som Indien hittills hade gjort.

Varanasi.
Ett virrvarr av små mörka stenbelagda gränder och stenhus. Smuts, sopor och bajs på gatorna på ett sätt ni inte kan föreställa er. Kor, getter, apor och hundar som alla trängs med människor på de små gatorna. Tempel, bedjande människor och små butiker. Vi befinner oss i Gamla Stan i Varanasi och mitt i detta kaos finner ni vårt Guesthouse Puja. Fem våningar upp finns en restaurang med utsikt över heliga Ganges-floden och staden. Otroligt vackert. Varje kväll håller två män en liten konsert med trummor och sitar.

Staden Varanasi är uppbyggd längs Ganges-floden. Från staden går det s.k Ghats, långa stentrappor, ner till floden. Vid Ganges öppnar sig en värld långt ifrån den vi är vana vid hemma i Sverige.

I floden samsas människor som noga tvättar bort ett livs synder tillsammans med kvinnor och män som tvättar kläder och andra som tvingar ner kor i floden för att även de ska tvättas. Vid vissa s.k. burning ghats tvättas döda människor rena innan de bränns på bål. I och vid vattnet finns det så mycket sopor, smuts, bajs, kiss och blod så det är svårt att föreställa sig.

Vattnet är fullt av små träbåtar och män som intensivt försöker sälja båtturer längs floden. Är det inte båtturer de desperat vill få oss att köpa så är det hasch. "Boat, hasch, boat, boat, hasch" ?
Runt floden finns även flera andra män som säljer saker eller tjänster i form av massage eller rakning. Flertalet försäljare har tjatat om att få avlägsna Dennis episka skäggväxt.

Det är fullt med kor vid ghatsen och i vattnet. Utöver kor samsas även getter, apor och hundar om att få plats vid världens heligaste flod.

Här och var sitter det heliga män och ber. En del är orangeklädda och vill att vi ska ta kort på dem och ge dem pengar. På kvällarna hålls heliga cermonier vid vissa ghats. Heliga ritualer, sång och dans utförs inför ögonen på 1000-tals åskådare. Barn säljer lotusblommor med ljus som man kan tända och sätta i vattnet. Överallt finns försäljare med krimskrams uppdukat på marken.

En dag hamnade vi oförberett i händelsernas centrum, mitt i en kremering av en död människa. Ner för stentrapporna kommer ett gäng män bärandes på en bår byggd av bambu. På båren ligger en kropp invirad i de finaste tygerna. De bär ner kroppen till Ganges. De blottlägger ansiktet, tvättar av kroppen och slänger de fina tygerna i floden. Kroppen bärs upp och placeras på bålet, där varje träbit noga vägts för att räkna ut kostnaden för kremeringen. Bålet tänds. Luften fylls av en frän sötaktig stank av bränt människokött. Att som hindu kremeras vid Ganges är det mest heliga sättet att lämna det nuvarande livet på (positivt inför reinkarnation).
Kremeringen äger rum samtidigt som det vardagliga livet för andra människor fortsätter runtomkring. Barn leker, barn flyger drake, hundar springer runt, människor tvättar och äter.

Vi har hittat en restaurang som vi verkligen gillar med fin utsikt över Ganges. Restaurangen heter Lotus och har som dynor vid låga bord där man kan halvligga, äta och titta på Ganges. Ligger man på rygg och tittar upp mot himmeln ser man apor som klättrar på husfasaderna och himmeln är full, full av drakar (drakar som i att flyga drake, inte blodtörstig fantasybest). Väldigt rofyllt, mitt i det Varanasisika kaoset.

Trots AnnaKarins feber, förstoppning och sedan diarréer så är Varanasi den häftigaste plats vi båda någonsin besökt!