Efter lugnet på Fiji landade vi i Los Angeles kaos. Vi hämtade ut vår hyrbil och försökte hitta ut ur staden vilket inte var det lättaste. Dödströtta, jetlagade, 12-filiga vägar och utan karta. Att hitta rätt fil var inte alltid det lättaste vilket vi fick bekräftat då en kvinna med bred amerikans accent stack ut huvudet ur sin bil och röt "Stay in your f***ing lane!!" Efter drygt en timme hittade vi tillslut highway one som skulle ta oss upp längst kusten till San Francisco.

Vi tog in på ett motell i det lilla samhället Oxnard, gick till den enda restaurang som fanns i närheten, en mexikansk grill, där de inte kunde ett ord engelska så AnnaKarin beställde mat på knagglig spanska.

Trötta och påverkade av den långa flygresan kändes allt jobbigt och mest av allt ville vi bara hem till trygga Sverige. Denna känsla ändrades dock snabbt då vi dagen efter fortsatte vår resa norrut. Vi möttes av fantastiska vyer, ett öppet, skimrande hav åt väst, skog och berg åt öst. Vi stötte på en gigantisk elefantsälskoloni på minst 1000 individer som låg och grymtade i solen och slängde sand på sig själva och varandra.

Vackrast var området Big Sur där vägen kantades av branta stup ner mot havet. Vi blev bortskämda med ytterligare en magisk solnedgång, så som så många andra under denna resa. Vi körde igenom mysiga små samhällen bl.a. Santa Cruz med sin vackra strand och sin retro nöjespark vid vattnet.

Efter ett par dagars körning nådde vi San Bruno, strax söder om San Francisco, där vi spenderade några nätter hos John Andersson (som var utbytesstudent hos AnnaKarins pappas familj för snart 50 år sedan).

Vi fick ett varmt mottagande av John, hans son Carl och hunden Buddy. Vi fick snabbt ta del av John stora intresse - vin! Han visade oss ner i sin vinkällare och plockade fram två flaskor vin med årgång 87. Det var Dennis födelsedag och han skulle minsann firas på bästa sätt! Dennis smuttade på vinet och utbrast lyriskt att detta var det godaste vin han någonsin druckit! Till vinet inmundigades mat och Johns fantastiska lemon pie.

Dagen efter ville John ta med oss till gymet kl 05.30 (!) men jetlagade som vi var och morgontrötta som vi är tackade vi snällt nej och fick i alla fall sova till kl 07.30. Sedan var det dags att dela ut den lemon pie som blev över till personalen på det gym som John går till. Vi tog bilen och delade ut paj på små papperstallrikar. Detta tycker vi beskriver en stor skillnad mellan USA och Sverige. Människor i USA, eller kanske bara i kalifornien, är så mycket mer öppna och vänliga mot varandra i vardagen än i Sverige. Folk stannar och pratar med varandra på gatan, man pratar med främlingar i mataffärskön och hälsar när man går förbi varandra, även om man inte känner varandra.

Efter pajutdelningen var det dags för sightseeing i San Francisco! Vi fick direkt en varm och härlig känsla av staden. Backar upp och ner, färgglada stadsdelar och ett fantastiskt hav!

John valde ut de mest delikata delarna att visa av staden och tog oss till: San Franciscos äldsta byggnad, en gammal kyrka med tillhörande kyrkogård. Twin Peaks där vi njöt av en fantastisk utsikt över staden. Golden Gate bron, som vi sett från alla håll och kanter, promenerat och åkt bil över. "Palace of fine arts" en hyllning till panamakanalen som består av kupoler och vackra stenmonument med vatten runt. Ett utsiktstorn med fantastisk utsikt över staden. John tog oss genom de olika delar av staden bl.a. Castro district, chinatown och Golden Gate park på ett intressant och spännande sätt.

För att uppleva på nåt riktigt amerikanskt så gick vi på baseballmatch! Vi satt på läktaren intryckta bland ca 42000 andra åskådare och försökte förstå oss på denna konstiga sport! Efter ett par timmar var matchen slut och vi insåg att vi förstod max en fjärdedel av själva spelet men att vi verkligen uppskattade att få uppleva stämningen på arenan, folk som sjöng med i låtar och dansade när kameran filmade dem så att de syntes på en storbildstv.

Efter fyra roliga dygn hos John var det dags för fortsatta äventyr! Vi hämtade ut vår hyrbil som John i smyg dekorerade med lappen "Svenskar på besök" och gav oss iväg mot Lake Tahoe.

Lake Tahoe imponerade inte speciellt på oss framförallt på grund av att nästan hela stränderna runt sjön var privata och prydda med aggressiva skyltar som tillkännagav att här fick man minsann inte vara utan tillstånd, då väntade böter.
När vi väl hittade en liten allmän plätt så fick vi dock skåda en mycket vacker solnedgång.

Nästa stopp blev Yosemite Nationalpark där vi stannade i två nätter i ett mellanting mellan tält och stuga, urmysigt! Man hade nog behövt minst en vecka för denna fantastiska plats. Vackra berg, vattenfall och täta skogar väckte vår upptäckslust och vi var runt till både vattenfall, berg, utsiktsplatser och spegelsjöar.
En rolig detalj var att utanför varje tält/stuga fanns en björnsäker box där man skulle förvara all mat och annat som kunde locka till sig björn. När en turist ifrågasatte varför han inte fick lämna mat i bilen fick han svaret:
- The bears just opens it like you open a thin can!

På väg ut ur Yosemite passade vi på att besöka de gigantiska Sequoiaträden i Mariposa grove. De är verkligen imponerande!

Vi fortsatte vår färd åt sydöst via Bakersfield för att där ta sikte åt nordöst. Vi passerade ångestframkallande "spökstäder" innan vi nådde Death Valley där ökenlandskapet och den tryckande hettan slog emot oss som om att vi öppnat en bastudörr. I Death Valley befann vi oss under havsnivån omringade av öken, sanddyner och torka. Men trots detta ogästvänliga klimat så fanns där liv i form av turister, ödlor, rovfåglar och en och annan uttorkad ortsbo.

Vi kom helskinnade ur den 40 gradiga värmen, även då vi vissa bitar inte vågade använda A/Cn på grund av rädsla för motoröverhettning, och såg skylten som pekade ut vägen till Las Vegas!

Kalifornien har verkligen stuckit hål på våra fördomar om att alla amerikaner är tjocka och dricker tonvis med läsk och tar bilen överallt. Visst finns det snabbmatskedjor i varenda liten håla men det är förvånandsvärt lätt att hitta nyttig mat och vägarna kantas av motionerande medborgare.
En annan sak vi funnit intressant är sättet som landet styr över sina medborgare, rulle by fear!
Överallt finns det skyltar som hotar med böter eller påtalar vad som är lag!
Seat-belts are enforced! Littering 1000 dollar fine! Stay away from the seals, IT'S THE LAW!!

P.S. Tack till alla som läser och kommenterar det värmer i våra avlägsna hjärtan

/AnnaKarin och Dennis