Sedan sista inlägget har två högtider passerat och mycket har hänt, så det blir ett lite längre inlägg.

Julen firade jag i Cusco, Peru. På julafton var det först marknad på Plaza del Armas, sedan middag på vandrarhemmet, sällskapet var trevligt, middagen god och stämningen bra. På juldagen var centrum fullt av folk och parader med dansare i olika folkdräkter. Jag tyckte verkligen om Cusco, och det var lite tråkigt att lämna staden.

En nattbuss senare hade jag anlänt i La Paz. På vägen hade vi passerat Titicacasjön, och den såg väldigt inbjudande ut. Får åka dit någon annan gång helt enkelt!
Första intrycket av La Paz var inte bra! Stor och stökig stad med bullrig trafik, avgaser, smuts och allmän kalabalik. Men efter att ha strövat runt hittade jag ändå lite mysigare kvarter, som t ex Witches market och Sopocachi.

Den 27:e december satte jag mig på ytterligare en nattbuss mot Uyuni. Även om bussen i sig var bra, så är vägarna så dåliga att resan var skumpig och obekväm. Men väl i Uyuni var jag peppad på nästa "äventyr". Gruppen denna gång bestod av 4 unga koreaner, några australiensare, ett par belgiska killar och slutligen ett svenskt par (första svenskarna jag träffat på min resa)! Vi delades upp i två bilar och sedan var vi på väg.

Första stoppet var Bolivias "Train graveyard". Här vilar skeletten från närmare hundraåriga lokomotiv. Vi klättrade runt på tågen och tog bilder, sedan bar det av igen. Nästa stopp var i en liten by där vi fick se och lära oss hur man utvinner och renar salt från själva Saltöknen. En hel del av byggnaderna hade väggar gjorda av saltblock.

Efter det kom vi äntligen till den vidsträckta Saltöknen! Det var vitt överallt, så långt ögat kunde nå. Solen sken och reflekterades över den ofattbart platta öknen. Vi tog roliga bilder där man kunde trixa med perspektiv, men det var lite svårare än förväntat :) Hade faktiskt kunnat spendera längre tid där och leka mer med kameran!
Inca Wasy (aka Fish Island) är en ö mitt i Saltöknen, uppbyggd av korall och vulkaniska stenar. Den är viktig för de olika folksagen som bor i närheten eftersom de utför vissa årliga ritualer där. Hela ön är täckt av kaktusar, och vi spenderade någon timme med att gå runt ön och sedan stanna till i skuggan och njuta av en kall öl.
När vi återigen satte oss i bilen var det sen eftermiddag. Solen hade börjat gå ner. Regnet från dagen innan hade lämnat en tunn hinna vatten på saltet, och öknen hade nu förvandlats till en stor spegel som reflekterade himlen och molnen. Det kan vara det vackraste jag någonsin har sett! Ett helt landskap där man inte riktigt vet var jorden slutar och var himlen börjar! Det kändes som att man gick bland molnen, och man kunde se ens egen reflektion i himlen... Definitivt något ni vill uppleva, det kan jag garantera!

Nästa dag åkte vi ut till Chiguanaöknen, som är omgiven av vulkaner, varav åtminstone en är semiaktiv och spottar ut rökpuffar med jämna mellanrum. Här kunde vi också se laguner med olika färger där rosa flamingos flockas.
Vi åkte upp på ena vulkanen, på ca 5000 m höjd. Gejsrar fanns överallt, och rök omgav hela platsen. Det var ett stort månlandskap, där groparna innehöll kokande lera och luften var mättad med lukten av sulfat. Jag vet inte varför, men jag kom att tänka på att detta kunde ha varit en scen i en Bondfilm, det enda som fattades var gubben med metallkäften!
På kvällen stannade vi i ett litet hus, och efter middagen gick vi till den varma källan som var precis bredvid och badade i natten under en stjärnklar himmel. Vi var alla överens om att detta definitivt var en av höjdpunkterna med resan.

Sista dagen åkte vi igenom Salvador Dali öknen och Siloliöknen. Här fanns det vissa fantastiska stenformationer, som vi självklart klättrade upp på! I Siloliöknen finns stora lavastenformationer, och det såg lite ut som vissa scener från Star Wars. Om ni inte tror mig, kolla bilderna med C3PO!

Efter ännu en nattbuss var vi tillbaka i La Paz på nyårsafton. Vi var några stycken som käkade middag och sedan tog oss till en terass med utsikt över staden. Fyrverkerierna hade börjat redan tidigare på kvällen, men för varje minut som gick och tolvslaget närmade sig, så ökade antalet fyrverkerier exponentiellt! Till slut var det precis överallt precis hela tiden! Inga överdrifter! Folk sköt pjäserna från tak, från bakgårdar, från gator och fönster! Helt obeskrivligt!

Igår (1:a januari) åkte jag, det svenska paret och den australiensiska killen till Death Road (googla!!!) här precis utanför La Paz. Vi hade bokat en tur med downhill mountainbike. Morgonen var dimmig och kall, och ju närmare startpunkten vi kom desto mer nervös blev jag. Vad hade jag gett mig in på?! Vi fick på oss skyddskläderna och hjälmarna och sedan började vi åka! Första biten är asfalt, men sedan kommer man till själva Death Road,som är en grusväg i bergen och går igenom ett jungellandskap. Vägen är på vissa ställen bara ett par meter bred, den har skarpa kurvor och stup på upp till 600 m. Självklart spöregnade det, för vem har sagt att det skulle vara enkelt! Första 20 minuterna var jag livrädd, men sen började jag bli bekväm med cykeln och började tycka att det här var skitkul! Att åka fort nerför och väja i kurvorna och känna mig lite som en daredevil! Adrenalinet pumpade och jag struntade i att jag var helt dyblöt! Vi kom ner alla i ett stycke, och förutom en öm bakdel så inga skador! Sjukt stolt att jag gjorde det! Vem vet, extremsport kanske är min grej!

Imorgon bär det av mot Chile och Påskön!!