1620 kilometer har vi färdats på buss genom Vietnam. Skumpat upp och ner, dag och natt på de dåliga vägarna i våra liggsäten där benen är för långa för att sträckas ut. Utanför fönstret syns ofta havet. Vi har följt den enorma kustremsan som Vietnam erbjuder. Besökt: Hanoi, Halong Bay, Hoi An, Nah Trang och nu Mui Ne.
Här erbjuds enorma stränder med stora vågor.

I dag for vi fram på moped längst stränderna. Det riktigt kändes när sanden från stranden piskade i ansiktet av vinden. Målet för dagen var att besöka sanddynorna som staden är känd för och göra några stopp på stränderna längst vägen.

När rumpan började värka och det var allt för varmt stannade vi längs vägen för att svalka oss i vågorna. Framför oss på stranden springer vietnameser och skriker och vinkar till varandra. Alla är på väg en bit bort på stranden där det är en liten folksamling. En kvinna förmedelar med händerna och på vietnamesika åt oss att gå dit.

Vi börjar spekulera i en jättefisk eller om någon skadat sig. När vi kommer fram ser vi en livlös man i 25 års åldern ligga i vattenbrynet. Tre män, livräddare, och hans två kompisar försöker få liv i honom. Men det är för sent. Mannen har druknat i de enorma vågorna och läkarna dödsförklarar honom på plats.

Vi står kvar på stranden ett bra tag och allt känns väldigt overkligt. Vi går tillbaka till mopeden och diskuterar vad vi egentligen har sätt. Bestämmer oss för att fortsätta på vår moped något chockade.

Vi beger oss mot sanddynorna och det känns som att huvudet redan hade förträngt den livlösa kroppen på stranden. Vi båda inser att det är svårt att ta till sig vad vi sett och att allt känns nästan som vanligt.

Sanddynorna är uppbyggda av röd och vit sand i mängder som bildar enorma kullar en bit från havet. I den brännheta sanden vandrar vi upp för kullarna för att blicka ut över vad som ser ut som röd öken.

Efter vandrandet i den röda sanden bestämde vi oss för att ta det bekvämare alternativet vid de vita sanddynorna, på fyrhjuling. 20 minuters sladdande i sanden för 100 svenska. Helt klart värt!

Täckta i sand går vi ner mot havet och vågorna för att skölja av oss.

Hanna - 4/12-2012