300 bath senare. Framme på en gata någonstans i vad vi tror är centrala Bangkok. Musik som dånar längs gatan, liveband som skriker ut sliskiga covers på Jason Maraz låtar. Människor som säljer allt från bananpankaka till ping-pongshow. "Hey, Friend Tuk-Tuk?!" Som två förvirrade Svenskar småspringer vi fram längs gatan utan en blekaste om vart vi ska. Vi vill bort till lugnet. Men lugnet verkar inte finnas där. Jag inser plötsligt att jag måste ...