300 bath senare. Framme på en gata någonstans i vad vi tror är centrala Bangkok. Musik som dånar längs gatan, liveband som skriker ut sliskiga covers på Jason Maraz låtar. Människor som säljer allt från bananpankaka till ping-pongshow. "Hey, Friend Tuk-Tuk?!"

Som två förvirrade Svenskar småspringer vi fram längs gatan utan en blekaste om vart vi ska. Vi vill bort till lugnet. Men lugnet verkar inte finnas där. Jag inser plötsligt att jag måste drabbats av en chock, som jag så många gånger lärt mig om av mina lärare på Globala. En kulturchock. Att komma från lugnet i Japan till denna aktiva gata full av människor, känslor och ljud gör att jag tappat kontrollen.

Väl inne på rum 615 frigör jag mig från ryggsäcken och mina genomsvettiga kläder. In genom dörren stormar en välbekant Hanna in, vi byter om för att sedan ge oss ut i Bangkoks nattliv.

Carl med omnejd - 4h 18min och 42sekunder in i bussresan mot Koh Pang Gang.