Coolangatta

Planen var att med public transport ta sig från Surfers till Coolangatta, vilket bara var en buss och således enkelt. Dock gjorde stormen det hela lite mer avancerat. Inte själva bussfärden, men att gå hundra meter med två surfingbrädor och all packning i stark blåst var en stor utmaning. Då insåg vi också hur jobbigt det måste vara att vara tjockis, då de har mer yta mot vinden, och således en större motkraft.

Väl framme på hostellet installerade vi oss och insåg att stället låg lite lätt avlägset från själva staden. Vi hade absolut ingen mat med oss, och med inget annat än en bensinmack och en fish 'n chips inom de närmaste kilometrarna blev det ganska trötta måltider. Stormen gjorde att vi hade föga lust att befinna oss utomhus, så vi spenderade dagen inomhus vid datorerna, jobbandes på vårat kandidatexamensarbete. En ganska så bra födelsedag, även om det inte blev någon surf.

Efterkommande dag var strålande vacker och varm, dock var inte havet på samma humör och vi insåg tidigt att vi inte skulle kunna surfa. Vågorna var upp mot 4 meter och samtliga stränder var stängda. Vi tog oss in till staden och de berömda surfspotsen och hade en trevlig afton. Vi lyckades få syn på ett fåtal professionella surfare som bemästrade de helt absurt stora vågorna.

På kvällen var det dags för seminarium i kandidatexamensarbete och vi kopplade upp oss mot KTH med en presentation redo. De två nästkommande timmarna kan vara bland de längsta i Australien, men å andra sidan så var de långa timmarna just i Australien.

Sen vi kom till det här hostellet hade jag lagt märke till en blond tjej som uppenbarligen var svenska. Det var något bekant med henne, och sen förstod jag vad det handlade om, hon har också gått på Europaskolan i Strängnäs. Världen är bra liten. Mycket trevligt och vi satt uppe och snackade med henne och hennes resekamrat ända till klockan ett.

Att inte kunna surfa blev ett återkommande fenomen och vi valde att leta efter en scooteruthyrning, helt utan att lyckas. Däremot gick vi nån mil även denna dag och avslutade med att grilla tillsammans med Emma (min före detta skolkamrat) och hennes vänner. Inte helt fel och vädret var underbart.

Sista heldagen i Coolangatta, och vågorna såg bättre ut. Vi kör, sa vi. Otroligt stark ström och sol gjorde oss helt slut men efter tre timmar i vattnet hade vi fångat ett antal mindre vågor och avslutningsvis tog vi oss ut längre, och lyckades fånga en mycket lång våg. Jag personlig lyckades fånga en liten våg som jag bemästrade i ca 50 meter, och känslan efter var underbar. 50 meter är dock inget om man jämför med de som kan surfa som kunde surfa samma våg i 400 meter, och då göra mer än bara stå på brädan.

Under kvällen kastade vi boll på stranden i det underbara vädret och började göra oss mentalt förbereda att flytta på oss igen, i morgon bär det av mot Byron bay.