Det var en vacker tågresa med Kiwirail Northern Explorer söderut. Tåg verkar inte vara ett särskilt utbrett transportsätt här utan snarare en upplevelsegrej. Tåget var utrustat med audioguide som berättade om det som man passerade och ett observationsdäck så man slapp fota genom glasrutan. Och det var verkligen en trevlig upplevelse! Vid 13 började vi se snötäckta bergstoppar och förstod att vi var nära vår destination National park village. Tåget stannade, vi gick och löste ut vår packning ur bagagevagnen och vinkade sedan av tåget som tuffade vidare mot Wellington. Det var en liten by och vi hittade snabbt vårt boende. Det var en fantastiskt solig dag och det fanns egentligen inte så mycket mer att göra än att sitta i solen och beundra tongariro national parks vulkaner och längta till morgondagen då vi skulle se dem på närmare håll. Och äta förstås. Vi kalasade loss på varsin stor burgare på ett fik i byn då det bara blir frystorkat och gryn de kommande fyra dagarna.

Vandringen som vi skulle påbörja kommande dag heter Tongariro Northern circuit och är en av nio här på nya Zeeland som fått statusen "great walk". Inbäddad i denna är även dagsvandringen Tongariro alpine crossing som utnämnts till nya Zeelands vackraste endagstrekk. Som grädden på moset så är det denna nationalpark som fått gestalta Mordor i filmatiseringen av sagan om ringen-trilogin. Vi var så taggade på att påbörja den!
Vandringen börjar och slutar i whakapapa village ca 15 km från vårt hostel och eftersom shuttleföretagen är giriga as som tar 20$/person för att köra en de 10 minuterna så bestämde vi oss för att promenera dit. Det var en trevlig promenad och vi hade gott om tid denna dag så det var värt. När vi precis började bli lite trötta med några km kvar blev vi dessutom upplockade av några tjejer i en campervan som skulle åt samma håll. Väl framme gick vi till parkkontoret för lite info och åt sedan vår lunch innan vi satte av!
Det var ca 3 timmars promenad till Mangatepopo hut där vi skulle campa. Det var en solig och varm dag. Promenaden gick längs lågt växande vegetation såsom ljung och gräs. Vi var framme före tre och hade gott om tid till att njuta av solen och den vackra omgivningen. Vi gick och la oss tidigt inför morgondagen som skulle bli vandringens längsta dag. Det var denna dag som vi skulle göra alpine crossing-sträckan och det bjöds även möjlighet till omvägar. Vi tog en detour upp på Mt Ngauruhoe aka Mount doom som är en ca 2200 m hög, relativt brant, aktiv vulkan men som känns som en grushög att gå i. Den är liksom lös och mjuk. Niclas besteg vulkanen och Johanna vände smärtsamt nära toppen när höjdrädslan kickade in. Grannvulkanen Mt Tongariro är betydligt flackare och vi tog en omväg även uppför denna topp. Båda bjöd på fantastisk utsikt! Efter det gick vägen nedåt förbi röda kratern (ytterligare en vulkan) mot de otroligt vackra Emerald lakes. Efter alla våra detours hade det nu hunnit bli ganska sent och alla dagsturare var långt borta och vi hade nu stället i stort sett för oss själva! Det var fantastiskt att få glida runt ensamma bland sjöarna och ångan som pyste från berggrunden och våra foton är lika obefolkade som köpta vykort, lyxigt som tusan!
Vi fortsatte genom "Mordors" klippiga landskap mot Oturere hut när vi var tvungna för att hinna fram innan mörkret föll. Allt gick enligt planerna och vi hann precis ta ett bad i vattenfallet och slå upp tältet innan det var dags för hut-talk. Under högsäsongen bor det en ranger i varje hut och de samlar ihop alla varje kväll för att kolla bokningar och informera om regler och väder och liknande. Efter det var det nudlar och ärtor till middag innan sovdags.

Följande dag var en kort promenad till
Waihohonu hut där vi skulle bo vår sista natt. Vandringen gick först över grusiga kullar och sedan gröna skogar- något helt nytt för denna vandring! Vi kom fram till huset som var superfint och fräscht trots att det byggdes redan 1968. Denna natt hade vi tom bokat sängar inne i huset istället för campingplatser-bra val av natt då detta var den finaste stugan!
Eftersom att det fortfarande var tidigt så dumpade vi ryggsäckarna och gav oss iväg på en promenad i närområdet. Vi besökte den gamla skidstugan som var vår byggnads föregångare och några naturliga källor. Dagens ranger bjöd även på en genomgång av nationalparkens flora utöver den vanliga infon vilket rundade av kvällen perfekt. Nästa morgon gav vi oss av direkt vid soluppgången för att med säkerhet hinna med vår buss från whakapapa village. Det var en fem timmars promenad över slätterna nedanför bergen och längs med en trevlig fors. Vi tog en liten avstickare till Lower tama lake Och sedan lunch vid Taranaki falls innan vi kom tillbaka till byn strax före tolv. Bussen gick först vi två så vi hade gott om tid att kolla igenom utställningen på parkkontoret, köpa bussgodis och ta en kaffe och kaka på byns café. Bussen anlände i tid och nu var det bara tre timmar och tre delsträckor med byten mellan oss och nästa destination, Rotorua.

Denna trekk har verkligen varit en fantastisk upplevelse och tongariro är garanterat en av de vackraste platser vi båda sett; nästan så att man blev gråtfärdig! det var inte heller en särskilt krävande vandring varpå vi skulle rekommendera den till alla som råkar befinna sig i krokarna!