Sydön, Nya Zealand

Vi kom till Christchurch den 15 april och sov en natt på hostel där. Det var kallt då vi anlände och det var sent på kvällen. Hostlet hade spruckna vägger fran jordbävningarna och vägarna var trasiga, men annars såg vi inte så mycket av det som hänt. Vi var visserligen inte in till city så värst mycket.

Dagen efter då vi vaknat åkte vi raka vägen till flygplatsen. Eller raka vägen är kanske at överdriva eftersom det faktiskt tog rätt så lång tid att åka dit eftersom de håller på att renovera vägarna så ingen vet riktigt var bussarna går. Efter att vi hjälpt en vilsen Korean som höll på att missa sitt internationella flyg och varit med på ca tre kort tillsammans med honom trots att han nog med ganska stor risk redan missat sitt flyg så kom vi iallafall till Apollo för att hämpa vår husbil J

Vi fick en husbil med allt man behöver, till och med en platt tv!

Eftersom vi kom iväg så sent så åte vi först 8 mil österut och besökte Akora, en fransk lite kustby. Där regnade det mest, men man kunde simma med Hectar delfiner där, men vi gjorde inte det för det var så kallt och så mycket regnt. Vi gick till ett ostställe istället och provade ost innan vi reste vidare ner mot Tikapo, sjön som jag älskar och kommer ihåg så mycket från att jag var här för sju år sedan. Sjön är ljusblå-turkous som så många andra sjöar i Nya Zealand. Färgen kommer från partiklar som blivit till vid friktion mellan bergshällar eller stenar då glaciärisarna flyttat på sig. Vi stannade där en dag, tog bilder vid deras historiska kyrka, drack kaffe, lagade mat och joggade en vandringled till en vacker utsiktsplats. Det var bara vi där och det var vackert, men kallt.

Under kvällen åkte vi vidare mot Mt Cook oh letade efter en campingplats som en dam tipsat oss om. Vi hittade den inte så ampade upp på en rastplats. Det var den kallaste natten på sydön, runt noll grader då vi vaknade på morgonen. Vi var tvungna att köra därifrån för att värma upp bilen och hitta ett bra frukostställe. Vi hittade ett så fint ställe vid Pukiti sjön med Mt Cook som utsikt och strålande fint väder!

Resan fortsatte mot Mt Cook och vi besökte turistinformationen där. Jag var intresserad av att besöka samma glaciär som jag besökt för sju år sedan. Jag kom inte ihåg vad stället hette, bara att det var den mest magiska glaciärsjön jag någonsin sett med isberg flytande på sjön och underbar utsik mot Mt Cook. Det visade sig att detta var Tasman glaciär och vi og oss dit på en mycket grusig väg som vi nog egentligen inte fick köra med vår husbil på. Vi vandrade två olika leder där och kom till en utsiktplats där vi såg olika sjöar, Mt Cook och några andra bergstoppar och så såg vi alla isberg. Allt såg så annorlunda ut motför vad det gjorde då jag var där förut. Glaciären hade smält så mycket och jag fick senare veta att Franz Josef glaciär och Fox glaciär på västkusten hade smält 300 meter sedan jag var där sist. När jag var vi Tasman glaiär sist så var det ingen vid gaciärsjön, men det fanns en liten gummibåt där. Vi tyckte det var konstigt och det kändes nästan lite otäckt att vara där då. Nu så var det två större gmmibåtar med flera passagerarsäten så att man kunde åka runt och kolla på sjön, isbergen och glaciären. Det gjorde inte vi. Vi smög in mellan stenarna istället, njöt av utsikten och åt vår lunch som vi hade med oss J Nu måste jag publicera det här och sen fortsätter jag med samma text under nästa gång för jag hinner inte med just nu. Det fortsätter iallafall från Mt Cook sedan.

Så nu mina kära väner ska jag fortsätta att berätta om Mt Cook och nationalparken där. Efter att vi ätit vår lunch vid denna magiska glaciärsjö, faktiskt en av de vackraste ställena jag varit så promenerade vi tillbaka. Ni kan se bilder därifrån. Ett kort då Scott står vid gummibåtarna med isberg i bakgrunden och så ett kort då han äter sin lunch. Han ser alltid lika glad ut på bilderna då han får vara med på lunchkort J

Efter att vi kommit tillbaka till parkeringen tog vi bilen till Mt Cook camp där vi började vår vandring, "Hooker valley trek" till en annan glaciärsjö. Det var så otroligt vackert. Man gick genom dalarna och över hängbroar och såg Mt Cook och de andra ståtliga bergen. Det tog oss ca tre timmar fram och tillbaka och det började precis bli mörkt när vi kom tillbaka och var rätt så kallt, men vi hade iallafall en otrolig vacker dag med strålande sol och vackra vandringar. Vi sov över på Mt Cook camp och vaknade, termometern stod på -1 grad celcius. Vi bestämde oss för att spendera dagen på Edmund Hillarys centre, museum och film centre där man fick se film om Hillarys Mt Cook och Everest bestigning vilket var mycket intressant. Vi fick också lär oss om de svarta hålen i rymnden och annat intressant och spenderade några timmar i galleriet och museet. Centret ligger i dalen och med restaurant som har en utsikt mot Mt Cook och de andra snötäckta vackra bergstopparna. Vi åkte därifrån ca sju på kvällen och körde mot Lake Wanaka dit vi kom sent den kvällen och hittade en sån där camping där en massa folk bosatt sig, hehe. Det var en cricket plan där man fick ställa upp sin husbil eller tält och det stod ett får i mitten av planen. Mycket lustigt. Mannen som drev stället var mycket trevlig och hjläpsam och när han hörde att vi skulle köra vidare mot Milford och Doubtful sound sa gav han oss en hel flaska kräm mot sandflugor vilket var mycket uppskattat! Jag har glömt att berätta för er att med denna otroligt trevliga husbil så följde ju en hel del arbeta med då förstås som att fylla upp bilen med rent vatten ca varje dag och att tömma den från smutsvatten ca varje dag och sen det allra trevligaste arbetet då - att tömma toaletten J Ja, från början så tog ju alla dessa jobb ca en timme per dag, speciellt eftersom det var helt omöjligt att tömma hela bilen på smutsvatten och vi var tvungen att sitta i bilen med slangen fastspänd från smutsvattentanken och köra bilen fram och tillbaka och bromsa hårt för att vattnet skulle fara ur tanken. Ja, det var ett himlans schå kan jag säga er!

Iallafall, väl i Lake Wanaka så var det första vi gjorde att åka förbi flygplatsen där man kunde hoppa Fallskärm. Vi gick in och kollade priser oh jag bestämde mig direkt för att hoppa eftersom det var ett av mina mål på den här resan. Det var svindyrt, men så fick det vara. Scott ville inte vara sämre så han bestämde sig också att hoppa. Vi åkte tillbaka senare den dagen och fick en varsin hoppvän. Jag fick en rolig kille från Ungern och Scott fick en dalmas. Himlans skoj var det! Hela upplevelsen var så cool. Vi flög i ett mycket litet flygplan med två bänkar inuti och det var ett sådant vackert landskap som vi flög över. Jag och min vän från Ungern hoppade sist. Scott och hans svensk hoppade precis före oss. Vi föll fritt fall under 45 sekunder. Det var hemskt att slänga sig ut, men det var inte lika otäckt som att hoppa bungyjump. Det hade hunnit bli molningt så vi föll, fritt fall hela vägen genom molnen och just då det började klarna och vi tagit oss genom molnen så fällde han ut fallskärmen. Men det där första fallet då vi bara ramlade ut ur flygplanet och bara föll så himla fort var helt otroligt. Jag hann känna att det var svinkallt och att det var kall luft att andas in. Sen när fallskärmen var uppfälld så var det bara häftigt med utsikten.... tills dess att jag började må illa och trodde att jag skulle spy... Jag skulle helt klart hoppa igen, men jag vet att det är mycket billigare hemma i Sverige så det får bli där nästa gång. Scott köpte bilder så ni kan se många av dem här på vår resedagbok eller på facebook.

Vi campade upp vid Lake Wanaka denna natt och dagen efter var vi till Pussel världen. Det var ett museum med en massa klurigheter och roliga saker att pröva på och så var det en jättejobbig laburint som tog några timmar att komma sig genom där man skulle hitta upp till fyra olika torn. Finns också bilder att se J

Ja, efter Wanaka så bv det Queenstown med en underbart vacker färd dit med flera stop för fotografi. I Queenstoown stannade vi en eller två nätter och vi var och kikade på bungyjumpen som jag hoppade för sju år sedan och vi tog en massa foton. Det är så vackert Queenstown. Vi införskaffade pannlampor och strosade runt i stan, gick till Fergburger som är ett så omtalat hamburgarställe. Alla som kommer till Queenstown måste tydligen äta dessa Fergburger och ja visst var det goda, helt otroligt goda och STORA faktiskt, men jag blev lite illamående efteråt. Scott älskade förstås hamburgarna. Vi åt god glass och strosade i hamnen och tog kort i solnedgången.

Efter Queenstown åkte vi ner mot Te Anau för att besöka Milford Sound och eventuellt Doubtful Sound. Jag har ju varit i Milford Sound förut och också gått en fin vandring där till ett stort vattenfall. Jag har alltid velat vandra hela Milford trekk, men inte heller denna gång kändes det som att vi hade tid för det. Vi var ner till hamnen och såg Milford sound efter att ha kört den svindlande och vackra vägen dit genom tunlar, berg och vackra sjöar. Det är vackert i Milford Sound, men det är ingenting i jämförelse med Geiranger fjorden i Norge! Vi tog ingen båt ut i fjorden utan vi åkte istället tillbaka till den vandringsleden jag och Joel vandrade för sju år sedan, men denna gång så var vi där för sent och skulle inte ha hunnit gått hela vägen så vi promenerade istället upp till ett vattenfall och så gick vi till en grav vid älven som tillhörde en Skotte som dog då han gick vilse när han vandrade där på 1800 talet. Vi stannade också till på det lilla mystiska museet och gården där jag och Joel fyllde upp vår husbil för sju år sedan i en sån där pumptank som man pumpar för han med för att få bensin. Mannen som var där när vi var där var inte där längre, men jag förhörde mig om honom. Han bodde en bit därifrån, men hade faktiskt bott just på den här gården hela sitt liv. Mannen som var där nu var en frivilligarbetare och han tyckte det var så roligt att jag träffat den förra ägaren. När vi var där förr så fanns en miniatyr av ett utedass på disken i affären och Joel öppnade dörren till denna bod och då flög alla bitarna iväg och landade på golvet. Joel blev generad och sa oj då och mannen som var lite läskig (tyckte vi då) sa entonigt "Everybody does that". Denna bod fanns kvar där och jag frågade den nya mannen om jag skulle öppna dörren och han sa att det rekomenderade han verkligen inte. Jag sa att jag vet vad som händer och då skrattade han och tyckte att jag skulle öppna och den flög naturligvis upp och gick i flera bitar igen och inuti stod det att om man förstör den måste man köpa en ny....... J Joel, det finns bilder på boden! Kika på dem! J

Vi var i Te Anau i flera dagar och campade upp där. Vi åkte ner till hamnen varifrån man kan ta båten över en sjö för att komma ut till därifrån man kan åka ut i Doubful sound. Vi hade inte tänkt att åka på någon cruise eftersom det är så dyrt, men så hade de ett övernattningserbjudande med all inclusive mat och kajak paddling, fiske, simning och båtåkande. Vi åkte på den här kryssningen och ja, maten var så god. Det var stor Nya Zealändsk buffe till middag och vi fick god lunch och frukost! Vi sov i samma hytt som ett Canadensiskt par som var så trevliga och vi spendera all tid med dem. Hon var sjukgymnast och han Farmasist. De gjorde ungefär samma slags resa jorden runt som oss. På kvällen badades det i det iskalla vattnet efter kajakturen. Vissa fiskade haj och andra kikade på sälarna som lekte och gjorde konster runt omkring båten. Vi fick se stället som upptäcktes först i Doubtful sound av de Spanska seglarna och vi fick också se ut till tasman sea. Vi kunde dock inte komma hela vägen ut för det var så dåligt väder. Doubtful sound var imponerande vackert, men än en gång, inget slår Geiranger fjorden i Norge! Maten dock so sagt och lyxet vi fick på båten var mycket uppskattat!

Efter Doubtful sound så blev det vägen tillbaka till Queenstown och vi fick oturligt nog en stor sten på rutan och var tvungna att ringa stenskotts lagarn. Vi blev tipsade om en kille som gjorde det billigt och ringde honom. Det var ett så stort stenskott så det gränsade till att vi skulle fått byta hela rutan, men som tur var så var det på millimetern så att vi inte behövde.

Ja, sedan reste vi västra kusten upp och hade tänkt att åka till Abel Tasams nationalpark för att paddla kajak och vandra, men det blev för mycket bilkörande och vi hade sådan otur med vädret på vägen upp. Vid både Franz Josef och Fox glaciär var det ett sådant oväder, till och med hagel så att forsarna svämmade över och drog ner broarna så vi kunde inte enns komma till glaciärernas terminaler. Vi blev stoppade på vägen, men jag fick vete att glaciärerna dragit sig tillbaka ca 300 meter sen jag var där för sju år sedan och områderna såg helt annorlunda ut! Höger om oss då vi sprang ner mot glaciären så var det en stor jordlavin och det dundrade och hade sig! Det var nästan lite otäckt, men spännande. På natten efter det var det ett sånt oväder så jag vaknade flera gånger och trodde att hela husbilen skulle tippa över. Det haglade och hade sig och jag var rädd att hela framrutan skulle falla in.

Iallafall så dagen innan vi besökte glaciärerna så sov vi vid Gillespie`s strand där man kan vandra i några timmar för att se en säl och pingvin kolloni. På vägen dit tar man sig genom gruvorna där de grävt efter guld osv och man går ganska långt på stranden och sedan genom skogen. Jag tror att vi promenerade i tre eller fyra timmar och vi gik tidigt på morgonen så att vi skulle hinna tillbaka till lunch. Det var bara det att när vi kom ner till stranden där sälkolonin skulle finnas så var det så himla dåligt väder. Vi var båda helt genomblöta och kunde först inte se några sälar alls, men efter att ha gått kaske 10-15 minuter extra på stranden så såg vi några. Två blev rädda och hävde sig ner i vattnet medan en av dem bara fortsatte att sova. Den är den enda vi har bild på för efter det så blev kameran så blöt att vi inte vågade använda den mer. Vi fortsätte en bit till och där var hundratals sälar och även pingviner. Det var så vackert, men så synd för vädret var så himla dåligt, vågorna var höga och vattenfall började forsta från de höga platåer från skogen ner mot stranden så vi blev tvingade att vända tillbaka. Det var tur att jag visste att vi skulle till Kaikora där man kan se sälarna bara vd parkeringen på ett ställe.

Efter att vi haft så här dåligt väder överallt så åkte vi vidare, hela vägen mot Hanmer Springs. Vi tillbringade några timmar i Hanmer Springs där de har mineralpooler och sulfur pooler att bada i . 42 grader celicus är den varmaste. Vi simmade vår vanliga en kilometer i en vanlig pool, fick ett gratis åk i en jätterolig ruschelbana och så satt vi och mös i poolerna. Vi blev inbjudna att stanna hos en dam som vi mötte i poolen, men hon bodde söder om Christshurch och dit skulle vi ju inte igen, men hon var så söt. Hon var föresten också sjuksköterska och hade arbetat i England.

Vårt sista stopp innan vi skulle lämna tillbaka vår husbil var i Kaikora där vi skulle se alla dessa sälar och där var så många sälar. Ni får kika på alla bilderna därifrån också.

Sista natten batalade vi för el på en camping och det var så skönt för det var så kallt ute och vi kunde värma upb bilen lite.

Så fort jag hinner ska jag uppdatera från norra ön också.

Kramar från mig

Kramar till er!