Vilken helg!

Vi hade hejdå-fest för de fantastiska Jessica och Niclas från Sverige som vi har lärt känna de senaste 3 veckorna. Synd för oss att de måste åka hem, skönt för dem att de är hemma nu : )

Vi blev bjudna på lamm-gryta av vår hustomte Wayne (Detta förstår jag kräver en förklaring men den kommer senare)

Men mest spännade av allt denna veckan var ändå besöken vi fick göra på "Home of good Hope"(H.O.G.H) i slummen i Katatura.
H.O.G.H kom vi i kontakt med genom just Jessica och Niclas. De har varit och hjälpt till där flera gånger under sina tre månader härnere och har samlat in pengar till kläder, tandborstar, bord, stolar och massor mer och vi fick vara med när de delade ut det i helgen.

H.O.G.H är ett soppkök i Windhoeks största slum som ligger i området Katatura. Som vi har förstått det så är det olika kyrkor som skänker mat till de behövande barnen i slummen så att de åtminstonde ska få ett mål lagad mat om dagen.
En kvinna som heter Monica startade H.O.G.H 2007 efter att hennes dotter dog i AIDS. Hon ville hjälpa barn som också hade AIDS, HIV eller levde i en svår situation och valde att starta soppköket i Katatura efter som AIDS och föräldralöshet är ett stort problem där.

Första dagen vi kom dit var veckans "special-dag" Då delas det ut extra mycket mat, till fler barn än de dryga 60 stycken föräldralösa som tas om hand speciellt alla dagar. Vi fick vara med och dela ut mat som kyrkan skänkt, dela ut kläder som Jessica och Niclas köpt för pengar de samlat in och leka och prata med barnen.
Stället som Monica äger är en liten markplätt som hon och hennes son med flera byggt ett plåtskjul på, det går in cirka 60 barn på en och samma gång. Under dagen vi var där kom säkert över 300 barn så de fick äta i omgångar. Utanför ringlade hela tiden en lång kö. Behovet är enormt.

Största delen av slummen i Katatura ser ut såhär. Där bilden är tagen står jag i princip i mitten av slummen och synen är nästan likadan åt vilket håll jag än vänder mig:

Vi går runt i slummen och tittar, får en rundvandring av en kille vid namn Peacewalker. Människor pratar med oss, hälsar glatt. Vi blir inbjudna att titta i ett av husen. Det är väldigt spartansk men de har el. Jag får förstå att de här personerna har det relativt bra för att bo i slummen. Monica hoppas på att få tillstånd att bygga ut sitt skjul så att hon kan ta hand om de nästan 70 föräldralösa barnen som finns i närheten nattetid. Processen har tagit snart 2 år. Behovet är så stort. NU!

Alla barnen älskade Joel. Han har ju sticksigt hår på huvudet, hår på armar och ben och faller lätt för barnens önskan om att få bli lyfta "raket" upp i luften. Vilken kö det blev!


Vi kommer att åka tillbaka till Home of good Hope. Skulle ni vilja vara med och bidra på något sätt så hör av er. Skor till de äldre barnen är prio ett.
Lägger ut fler bilder i albumet "Slummen i Katatura" snart.

Tack för idag!
- Marcus