Aaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhh! Ungerfar sa lat det nar jag hoppade ut fran 15000 ft och gorde en dryg minuts freefall over Taupo for nagra timmar sedan.

Ja, som ni kanske forstar har jag hoppat fallskarm!! Jag har aldrig ens tankt tanken att betala for att kasta mig ut fran ett plan, frivilligt. Men nar Anna namnde det innan jag akte saddes ett litet fro som borjade sprida sina rotter allteftersom jag horde folk prata om det under resan. Och nar jag lamnade Oz hade det dar froet borjat vaxta riktigt fort. Jag visste att det var ett bra stalle har i Taupo att gora ett skydive och imorse nar vi borjade resan hit sa skrev bade jag och April, som ar underfar lika radd som jag, pa oss pa listan. Vid tre hamtade dom upp oss vid vart hostel och det bar ivag till basen. Dar fick vi se en liten film om vad vi hade att vanta. Det var lite nervost da men under kontroll. Nar vi skulle dela in oss i tva grupper sa ville vi vara i den forsta, man vill ju inte garna vanta for lange (man blir ju bara mer och mer nervos). Sen var det pa med vara roda sparkdrakter och selen man kopplar fast sig i. Ungefar nu landar gruppen fore oss och vi kunde se hur dom hoppade och tjoade. Och ja, det hade varit bra!

Sen var det var tur att ga in i det superlilla planet. Det fanns tva bankar och man satt med ryggen mot piloten. Och sa lyfte vi. For att inte jaga upp mig tittade jag ut pa den fina utsikten och forsokte att inte tanka pa att jag skulle slangas ut inom 20 minuter. Min och Aprils kille holl pa att skamta hela tiden, typ att vi hade for stora selar och massa annat (allt for att fa oss att glomma bort det laskigaste biten - att lamna planet). Men det var bara att le och gora tummen upp :) Vid ca 10000 ft fick vi en syrgasmask och vid det har laget hade man helt tappat begreppet om hur hogt man egentligen var. Vi passerade molnen och snart var det dags att hoppa. Nar jag sag den forsta tjejen lamna planet, det var nog da jag borjade fatta vad jag egentligen holl pa att gora. Det gick i en rasande fart och sa kom min tur. Nar jag slangde ut benen och dinglade fran planet, da var jag livradd (pa ett hyfsat bra satt). Det var nog dom langsta sekunderna i mitt liv men snart puttade han till mig och sa foll vi. Har tankte jag bara OMG!!! Det var en skrackblandad fortjusning nagon millesekund, sen var det sa sjukt javla kul! Jag skrek nog under hela mitt freefall och handerna gick mellan Superman, tummen upp och att flyga som en fagel. San sjuk kansla att det inte gar att beskriva.

Efter att ha fallit 10000 ft sa falldes fallskarmen ut och man kunde sitta dar i sin sele och titta pa den underbara utsikten; den sjukt stora Lake Taupo, lilla staden, hoga berg och grona angar. Jag tog over fallskarmen en liten stun och fick skota styrandet. Sedan snurrade vi runt som galningar runt runt runt innan vi borjade forbereda oss for landning. Val pa marken motte jag dom andra tjejerna och det var var tur att hoppa och skrika. For det var verkligen kul. Skitkul. Och bland det laskigaste jag gjort. Om jag tyckte att det var lite scary igar sa var det ingenting emot att slanga sig ut fran ett plan pa nastan 4600 meters hojd!

Jag ar nog fortfarande lite tagen och kan inte riktigt greppa vad jag varit med om. Men nu ar det slut pa sana har adrenalinkickar for ett bra tag. Och ni kan sluta undra om jag ska hoppa bungy jump, for det kommer jag INTE att gora. Det har hoppet kommer jag leva lange pa! Sweet as ;)

Puss a kram