Waya Lailai var inte samma typ av paradis som vårt kära Long Beach men det var ett trevligt ställe med betydligt mycket mer folk.
Andra natten på ön gick vi upp klockan 5 på morgonen för att klättra genom djungeln upp till en klippa för att där se på soluppgången, vilken upplevelse. När vi vaknade var det bäcksvart ute och allt vi såg var tack vare månen. I det mörkret gick vi tillsammans med fem andra genom djungeln i 45 minuter upp på toppen av bergen och satt och såg hur det allt mer ljusnade och hur solen tillslut steg i horisonten, otroligt vackert. När solen var uppe fick vi ta oss ner igen och se vägen vi klättrat upp i dagsljus, en väg man nog aldrig skulle tagit om det varit ljust från början.
Vi hängde tillsammans med två svenska och två australienska tjejer i de tre dagar som spenderades på ön. Tanken var att vi skulle vara på Waya Lailai två dagar men då båten vidare gick sönder den dagen vi skulle åka så blev vi kvar där en dag till efter många om och men. Allt löste sig i slutändan och vi hade en trevlig vistelse på ön bortsett från att Linnea råkade ut för magsjuka sista natten.