Mycket hander i varlden

Pa Phu Quoc firade vi det kinesiska nyaret och hyrde moppar for en dag. Pa kvallen akte vi in till stan for att kaka middag pa en kinesik resaurang. Jag trodde att Phu Quoc var en lugn o men nar vi kom in till stan sa var det sjukt mycket folk och moppar overallt. Helt galet men det kan nog bero pa att vi var dar som sagt pa deras nyar. Dagen efter akte vi till ett vattenfall som tyvar inte hade sa mycket vatten att visa upp. Men nagra droppar fick vi se iaf. Vi akte sen till en strand lite langre upp pa on dar vattnet var jattefint och stranden var lugn och sjon utan nagra manniskor. Katta blev jagad av en gas men hon kopplade pa sprintgenen och lyckades fly undan. Dagen efter holl vi oss pa var strand och tog det lugnt. Sen var det dags att forsoka ta sig ifran on... Kvallen innan vi ville dra gick vi till stallet dar man fixar biljetter. Vi fick hora att det var fullt for tre dagar framat eftersom att det varit nyar och allt. Sa det sag valdigt morkt ut for var del och vi var fast pa on. Sen kom det fram en kille som agde stallet och sa att han kunde fixa med oss pa baten anda for att han kande batkillen. Sa vi fick ett handskrivet kvitto pa att vi skulle fa aka med anda dar han hade skrivit sin signatur som bevis. Sa halv sex var vi tvugna att ga upp dagen darpa for att bli upphamtade dar vi bodde. Sa ingen frukost blev det sa nar vi kom fram till hamnen sprang vi och kopte en klase bananer och ett apple. Nar vi kom fram till baten sa verkade han lite tveksam till var biljett sa han ringde till killen som vi fixat biljetten av men da verkade allt lugnt. Vi skulle antligen fa lamna on. Batturen tog ca tva timmar och vi var tvugna att sitta pa en trappa upp till han som korde baten eftersom att alla platser var fullbokade, men vad gor man inte... Det var riktigt vagigt pa havet den dagen sa alla ungar spydde omkring oss plus nagra andra. Vi klarade oss med lite latt illamaende. Nar vi kom fram till nasta hamn hade vi ingen bussbiljett till Ho Chi Minh, sa det var en chansning. Vi fick tag pa tre moppekillar som skulle kora oss till busstationen som lag tva mil bort dar vi skulle vanta i en halvtimme pa bussen. Nar vi korde av stora vagen och ner pa en liten grusvag fick bade jag och katta en laskig kansla av att dom skulle slappa oss mitt i ingenstans och ta alla vara grejer. Men sa blev det som tur var inte, men lite fel kandes det nar vi stannade i ett omrade dar husen var byggda av pressenningar och platdelar. Inte riktigt vad vi forvantade oss att en busstation skulle se ut som. Sen satt vi dar...

En och en halv timme senare kom det en buss. Nan lunch hade vi inte hunnit ata, men vi hann fa med oss en nudelkopp pa bussen som skulle ta sju timmar. Priset var tydligen hogra nu nar det hade varit nyar vilket kandes som bulls*** for att lura oss pa pengar, men det var inte speciellt dyrt anda. Sen bar det av mot Ho Chi Minh City. Fasiken vad han korde. Tutan brann da han hangde pa den hela vagen. Vagarena ar inte heller dom basta och bredaste men det ar klart att man kor om moppar, bilar och bussar i bade kurvor och tatorter. Bara man har en tuta loser sig allt! Men sa var inte fallet... Vi lag och halvblundade och lyssnade pa musik och vaknade av en jakla small och att bussen tvarnitade, vajde och holl pa att kora av vagen. Vi hade stott ihop med en minibuss i sidan som hade repad typ hela bussen. Alla flog upp av det skrapande ljudet och dunsen nar vi stotte ihop. Det var en jakla tur att vi inte frontalkrockade, nu blev bussen "bara" lite repig. Sen korde vi pa i samma tempo och med samma tutfrekvens som innan efter att ha stannat till och snackad med minibusschafforen. Efter atta timmar och med trasmak i rumpan kom vi fram till Ho Chi Minh (Saigon). Da va klockan nio. Nar jag tog ut min vaska som hade leget i ett eget utrymme kom det varsta rok/kondens molnet och hela vaskan typ droppade och luktade inte gott. Grejerna i var ocksa blotade och luktade snusk/fisk! Jag mar fortfarande illa anr jag tanker pa den dar lukten. Nar vi kom fram till ett guesthouse dar vi bor var jag tvungen att skolja av hela vaskan och tvatta massa grejer. Vaskan luktar forfarande. USCH! Mat kakade vi halv tolv pa natten. Det var typ det forsta vi at pa hela dagen kandes det som. INte basta matvanorna. Igar akte vi till tunnlarna som vietnameserna byggde dels for att undvika amerikanarna under vietnamkriget. 20 ar tog det att bygga dom 250 km langa tunnlarna. Efter att tillslut ha listat ut vilken buss vi skulle ta kom vi fram ratt sent. Och eftersom ingen snackar engelska i det har landet sa ar det ratt svart att fraga nagon vart man ska. Helt sjukt att verkligen ingen kan snacka engelska. Och ingenting stod pa engelska nar vi kom fram till tunnlarna heller. Vi ville bara ga in och se tunnlarna for att sen aka tillbaka men vi var tydligen tvugna att kopa fyra olika biljetter for att vi va turister. Var man vietnames kostade det bara en fjardedel. Vi protesterade stort och hon totalignorerade oss. Hon vagrade forklara varfor vi var tvugna att kopa biljetten for nan film och for nan mat ocksa fast vi bara ville se tunnlarna och ga in pa omradet. Tillslut ropade hon pa vakterna pa andra sidan gatan som fick komma och hjalpa till. Han pratade lite engelska men nar vi sa att vi bara ville betala for tva aav biljetterna sa bara vande han oss ryggen och gick. Jag fattar inte hur dom kan vara sa korkade mot turister och lura dom pa pengar. Det ar natt dom maste lara sig om dom vill ha folk till sitt land, annars kommer ingen tillbaka. Men tillslut gav vi upp, betalade skiten och gick in. Katta stannade dock utanfor trots att vi akt i flera timmar for att komma dit. Vi hade atit daligt igen sa honm madde lite konstigt och blev bara riktigt forbannan pa karringen som ignorerade oss, men jag och henke gick vidare. Nar vi kom fram till tunnlarna var klockan tio i fem och fem stangde tydligen allt, sa vi horde genom skogen en kille som skrek: HURRY UP!! Jag och henke undrade vart vi hade hamnat. Guiden som skulle visa oss allt var riktigt trott och ville bara ga hem tyd, sa vi fick typ springa genom tunnlarna och fota i farten. Man fick dock kanslan av att man var med i kriget nar allt var stressigt och man var tvungen att skynda sig, sa vi fick varsta inlevelsen. Det var kul pa sitt satt. Tunnlarna var dock halften sa stora forut men har gravts ut for att turisterna ska fa plats, vi fick anda kramp i benen for att det var sa trangt. Fallorna var lite laskiga som dom hade byggt och gomt i marken. Haftigt att se. Sen holl vi pa att missa sista bussen tillbaka. Den skulle ga kvart over fem men som tur var sa ar dom alltid sena sa vi hann med den tillbaka. Vi hade dock bokat biljetter till en dockteater klockan atta. Tio i atta kom vi tillbaka till hotellet och skulle aldrig hinna dit, sa var hotellvard ringde och lyckades boka om dom till ikvall istallet. Vilken tur, for vi orkade verkligen inte med mera igar nar allt varit sa struligt och stressigt och tagigt lang tid. Sa vi gick upp och fixade till oss och gick och kakade pa ett rooftop har i stan.

Idag har vi gatt runt och gjort stan, kakat brakfrukost och fikat. Lunch blir det om en stund och sen SKA vi ata middag. Nu ar det skarpning pa gang. Halv sjuk ikvall ska vi dra pa undervattensdockteater som ska vara riktigt coolt. Vi ska ga i god tid sa att vi inte missar den igen.

Vi har lart oss att vi maste halla i allt vi ager har i stan. Vi trodde bara att det som stog i bockerna var hur det var lite mer forr. Men idag har vi fatt ett levande exempel pa att bovarna inte ligger och sover. Mitt framfor ogonen kommer det tva killar pa moppe och kor upp pa trotoaren brevid en familj japaner, rycker nagonting ur deras hander och sticker ivag rakt ut i gatan och drar ivag i hundranittio. Familjen skrek och viftade med sina paraplyn och blev helt chockade. Vi hade hort talas och blivit varnade om att sant hander har i stan, moto robbers. Men mitt framfor ogonen! hoppas det inte var nagot vardefullt dom fick tag pa. Ett under att dom inte krockade nar dom flog ivag ner for trotoaren och in i en korsning.

Ja det var vall det mesta som har hant de har handelserika dagarna i vietnam. Vet inte riktigt vad jag tycker om landet an, nar folk forsoker lura en, inte kan prata engelska alls och allt strul. Men vi vanjer oss nog snart med att rita och gestikulera med armar och ben. Da blir det nog battre. Ho Chi Minh verkar som en ratt haftig stad anda med den galna moppetrafiken som vi lart oss korsa. Det ar bara ga lugnt och fint rakt ut i gatan i strommen av hundratals moppar och bilar. Funkar skitbra! Kommer vara en barnlek nar man kommer hem.

Imorgon fyller jag ar och far ga pa systemet! Inte for att det behovs har men anda. Vi har bokat bussbiljett upp till Ha Noi med fyra stopp som vi kan stanna hur lange vi vill pa, hop-on hop-off biljett med sov en sovbuss. Sa imorgonbitti bar det av upp langs kusten. Forsta stallet blir Mui Ne och ligger fyra timmar bort. Far se hur vi firar min fodelsedag om vi gar ut och kakar nanstans eller vad vi hittar pa. Det blir nog bra men synd att vi inte kan ha varsta festen allihopa darhemma. Far ta det nar jag kommer hem som for ovrigt blir en manad senare an planerat. Vi har skickat en forfragan pa att komma hem i april istallet for mars. Sa ni lar inte se mig an pa ett tag tyvar.Men da blir det extra roligt nar jag kommer hem, eller hur?

Ja vi far se om vi lyckas andra biljetten men planen ar sa. Jag haller er uppdaterade.

Hej hopp sa lange!