Jag vet inte ens hur jag ska förklara Phnom Phen.
Vi hamnade verkligen på rätt ställe att bo på till att börja med och sedan flöt allt på.
Vi tog en tuk tuk från busstationen och hamnade på "Golden Boat 2", ett fräscht hostel med både doorms och privata rum. På nedervåningen fanns både billiard och en liten liten pool men den tog vi aldrig ett dopp i.
Vi la oss på rummet för att vila en stund eftersom vi rest hela dagen och gick sedan ner en våning där vi stötte på en grupp Kambodianer som käkade middag och blev direkt bjudna till bordet för att dela på det som beställts in, nudlar, ris och en riktigt stor grillad fisk. Vi fick också varsin öl av ägaren av guesthouset som också satt vid bordet. Seden här i Kambodja är att när någon vid bordet dricker så måste alla skåla och dricka. Vill du inte bli full, drick inte med dem isåfall. Det är svårare än man tror att slingra sig från att dricka för de har koll, och beställer in nya öl så fort någons är slut.
Det blev en hel del billiard och vadslagning om öl till vinnaren.
En av de som satt vid bordet var gammal kambodiansk mästare i snooker och spelade bättre än mig fast han bara använde en arm och hade druckit några öl.
Kvällen avslutades med två från sällskapet, Thom och Koh San. Vi drog ut till en nattklubb men det blev inte långlivat för Björn försökte med en bakåtvolt men träffade en stol påvägen runt och vi fick ta han till en klinik för att sy 4 stygn i ögonbrynet.

Första dagen gjordes inte många knop pågrund av Björsas skada och sköt upp vår rundresa med Mao, vår tuk tuk förare som körde oss från bussen och som skulle köra runt oss till killing fields mm.
Han är en av de som gjorde vistelsen här och dessutom kom vi undan riktigt billigt. Vi betalade 20 dollar för hela dagen och han ville ta med oss på boxningsmatch men vi tackade nej tillslut, för vi skulle iväg och spela fotboll på kvällen med Thom, Koh San och flera från hotellet.

Något man dock ska veta om man är ute och reser här är att oavsätt hur trevliga taxi och tuk tuk förare verkar så finns det en baktanke med det mesta för att tjäna lite extra pengar. Tar de dig till ett hotell eller liknande så betyder det att de får "commision". Det betyder att du betalar t.ex. 10 dollar istället för 7 och mellanskillnaden går till tuk tuk föraren för att han fixade gäster.
Dock hade vi hört runt innan om vad det kostar att göra den här utflykten (Killing Fields och Toul Sleng fängelset)
Vilket oftast ligger runt 20 dollar+ per person, enligt andra backpackers.

Fotbollen var ett riktigt träningspass, en timme nonstop spelade vi eftersom vi hyrde planen så var det all tid vi hade. Blandade åldrar, allt från tio år till 40 men springa var något man fick göra. Nästan så att jag fick krypa hem efter vi hade spelat, det gäller att komma igång med träningen hemma för här nere görs inte många knop!

Phnom Phen är en stad för både nytta och nöje, man hinner både skratta åt och reflektera över livet.
Det var inte så länge sedan folket här blev förtryckta av moton som "Bättre att döda en oskyldig än att låta en skyldig gå fri av misstag".

Jonathan