Just nu är vi nog de mest ointressanta backpackers som finns. Vi hänger i hua hin i Thailand och väntar på att våran kära fransos Bertil ska nå oss här. Han heter inte Bertil men han är som sagt fransos så vi kan inte uttala hans namn utan att det låter som en parodi. Vi har hittat ett hotell som har en kampanj på agoda, så vi betalar jättelite för ett ganska hyffsat boende, vi har till och med pool, fast vi använder den inte. Här i hua hin är det mest kvällsmarknader och gatumat som gäller om man vill insupa lite kultur. Amanda har börjat ge sig på stark mat, och lider sig igenom måltiderna för att kunna säga att "jag gillar stark mat, brukar äta det i Thailand när jag är där" när hon kommer hem. Tyvärr visade det sig på natten och morgonen att magen inte var van vid all denna chillin, så det får nog bli slut på denna sortens barnsliga beteende.
Thailand är inte ett av våra favoritland dock. Det är väldigt turistigt överallt och maten kan vara lite småskum. Vi har inget emot att träffa turister, men det blir lite småjobbigt när man går förbi västerlänningar på sin tvåveckors-semester och dom rynkar lite på näsan när dom ser smutsiga kläder, ruffsigt hår, långa och smutsiga tånaglar och allmänt ovårdade västerländska ungdomar. Men när dom går förbi stannar vi upp och insuper den efterlängtade lukten av parfym och tvättmedel! Thailand är också krångligt på så sätt att nästan alla är väldigt dåliga på engelska och börjar därför (helt logiskt) mumla på thai ist. Deras teori verkar vara att om vi inte förstår deras engelska så är det bästa sättet att försöka göra sig förstådd att le jättebrett, prata på thai och nicka oavbrutet med huvudet. Detta resulterat oftast i att vi gör samma sak. Så där står vi. Förstår inte varandra ett dugg men nickar, mumlar och ler. Sen tackar vi och går därifrån. Då är det nästan bättre (om än lite oförskämt kanske) att göra som många andra thailändare. När vi närmar oss för att fråga något på engelska håller dom upp handen och säger "NO". Effektivt, även om man känner sig lite knäppt på näsan när man får vända sig om och gå därifrån. Men dom har humor och är oftast väldigt trevliga här i asien. Dom gillar att skoja och det är "skämt" som ofta går ut på att göra narr av oss. Som att veta att maten är jättestark och sedan stå och skratta och peka i grupp på oss när snoret och tårarna rinner. Det bjuder vi på!
Vi hör av oss igen när vi har gjort något mer intressant eller kommit på vart vi ska ta oss härnäst (vart, var, whatever- vi kan inte skillnaden, vi är faktiskt bara 20).
Tusen kramar!
Bild: Erik badar i floden i borneos djungel