Hej! Nu ar vi tillbaka i Cartagena efter ett fyra dagars aventyr i nationalparken Tayrona, vid karibiska kusten; en tur som borjade i kaos men slutade i paradiset! :)

Jag ska erkanna att nar vi forst kom dit var det som sagt kaos. Vi reste i 5 timmar med en transferbuss direkt fran hotellet i Cartagena, mycket smidigt. I var backpacker- naivitet hade vi inte bokat nagot boende pa forhand, och vi hade inte heller sa mycket kontanter pa oss i tron att "det ar en stor nationalpark, allting loser sig". Plotsligt stannar bussen, inte vid nagon stor parkering/ entré som jag hade tank mig, utan vid ett litet skjul med plattak langs vagen. Ska vi av har?? Alla andra gick av, instruktioner skreks pa spanska och vi fattade noll. Vi fragde nagra medresenarer, argentiniska backpackers, om de pratade engelska, vilket de som tur var gjorde. Av spridda oversattningsfraser forstod vi tre saker: att det var svart att hitta boende om man inte bokat innan, att narmsta ATM lag nagra mil bakom oss, samt att vi nu - pa oklart vis- skulla ta oss, genom djungelhettan, in i sjalva parken. Vi hanger pa argentinarna som tva blodiglar och skiter i om de tycker att vi ar jobbiga med vara fragor. Pa nat satt kommer vi till entrén dar vi betalar intrade till parken och borhar sedan vandra, med 20 kilos packnig, genom regnskogen (jag behover val knappast tillagga vilken niva fraschheten lag pa?). Efter ett tag kunde man hyra hastar som bar ens packning, och aven fast vi tyckte synd om de magra djuren sa var det erbjudandet for bra for att tacka nej till, och efter att vi blivit av med de stora ryggsackarna gick vandringen betydligt lattare och vi hade en ganska trevlig stund med argentinarna. Nar vi kom fram var det dock dax for nasta kris. Var ska vi bo? Stugorna till det enda stallet som tig kort var fulla, det fanns nagra andra "stugor" (las skjul) som var extremt nedgangna och vi vill inte bo i talt, vilket verkade vara det andra alternativet. Svettiga och forvirrade foljde vi efter argentinarna, som borjar trottna pa att oversatta. Tillslut bestammer de sig for att ta ett talt och jag och Emilia ar helt ensamma. Jahapp... Vi bestamde oss for att ta en skabbig stuga en natt och sedan aka hem dagen efter. Forst skulle vi bara kolla pa det stallet som tog kort en gang till och det var da situationen gick fran panik till paradis! :)

I restaurangen traffar vi ett polskt par fran bussen som vi bara pratat med som hastigast innan. Han, visade det sig senare, var over 30 ar, en extremt varldsvan och erfaren backpacker som dessutom pratade flytande spanska, och de bade var extremt trevliga. De hade inte heller mycket kontanter med sig, eller nagot bokat boende, men de funderade pa att boka hammockar med myggnat och skap for 100 kr natten, vilka tillhandaholls av stallet som tog kort. Tillsammans gick vi och kollade pa dessa hammockar, som visade sig ligga i ett mycket frascht och rubust hus med vackert bjalk/palmtak. Vi betalade for fyra hammockar bredvid varandra och spenderade darefter resten av den dagen plus hela nasta dag tillsammans och hade det helt UNDERBART! Det kandes som att ingenting hade kunnat vara battre.

Stallet vi bodde pa visade sig vara perfekt. Tayrona bestar av olika vikar langs med kusten, och var "vik", Arricifiches, maste ha varit det lunaste stallet. En kvall satt vi fyra och spelade kort till kl 22 och jag tror bokstavligt talat att vi var de som gick och lade oss sist. Efter morkrets ingang hordes inga andra ljud an bruset fran vagorna och regnskogens alla ljud med syrsor och faglar, och till ackompangemanget av detta gick det faktiskt mycket battre an jag fort trodde att sova i en hangmatta, och vi kande oss 100 % trygga. Toalett och dusch (kallvatten) fanns i ett litet lerhus och standarden var tillrackligt hog for att man skulle kanna sig nagorlunda frasch. Den lilla restaurangen var fantastisk; charmig i sin enkelhet med bla stolsdynor under ett rubust palmtak. Frukosten kostade 30 kr och bestod av exotiska frukter, te och rostat brod. Underbart! Allting gick att betala med kort och nagra i personalen kunde tom engelska.

Stranderna och naturen i parken var ett absolut PARADIS. Stranden nedanfor vart boende kunde man inte bada vid, den var stor och maktig, med kraftiga turkosa vagor som vallde in tillsammans med den fuktiga, men flaktande, luften. Tillsammans med vara polska vanner vandrade vi genom regnskogen och kom saledes till olika paradisstrander dar man kunde bada. Det var slaende vackert med de stora, runda stenblocken och havets morkturkosa farg bakom det grona fran palmer och andra exotiska trad som jag inte kan namnet pa. Efter att det polska paret tyvarr var tvungna att aka vidare efter tva natter stannade jag och Emilia kvar ytterligare en heldag och bara lag hela dagen pa en lang, palmbestrodd strand och laste, badade och at vattenmelon.

Det var manga sma upplevlser som skapade en valdigt exotisk helhet: overallt sprang det odlor, i ett trad utanfor vara hangmattor sag vi en myrslok, pa bordet i restaurangen satt en enorm grashoppa/sysra som servitrisen fick jaga bort och i en liten flod bakom stranden sag vi en krokodil pa bara nagra meters hall som vi sedan fick varna andra for, eftersom vissa vadade genom dessa vatten!

Bade jag och Emilia ar extremt glada over att vi besokte denna fantastiska plats, och jag antar att det ar ett klassiskt exempel pa hur backpacking kan ga fran kaos till att allting loser sig till det battre! :)

Idag ar vi tillbaka i Cartagena, vi kom sent i gar kvall. Vi bor pa ett stalle nara vart gamla som polackerna rekommenderade (Casa del Mang) som bara kostar halften sa mycket och dar vi precis njot av en enkel frukost pa en mycket mysig liten innergard i vintatge- stil. Vi mellanlandar lite idag, och ska efter detta ga och kopa lite fler oreos som vi ater till var Varma Koppen pa kvallarna. Imorgon tankte vi ta en dagsutflykt till en strand som heter "Playa Blanca".

Idag ar det Alla hjartans dag; hopppas att det ar bra med er alla darhemma!! PHILIP: Jag ALSKAR DIG :)

Kram!! :)