Lushoto, staden bland bergen.

Vägen dit började tidigt på morgonen. Jag lämnade Alfred på hotellet i Tanga och tog en piki piki (motorcykel) till busstationen. Därifrån fann jag en lokal buss som skulle till Lushoto o sen började några spännande timmar. Det var en lokal buss så den fungerade som en Dala Dala, folk hoppade av och på längs med den långa rutten. Lushoto ligger högt upp i bergen så det tog mig 6 timmar dit. Men det var ju med en knasig Dala Dala.

Efter två timmar bröt bussen ihop men motorn lagades med en liten bit ny sladd och lite tejp... så kan man också göra! Så vi tog oss den sista halvtimmen till en större busshållplats, där bussen skulle vänta på att bli full igen. Vi hann dock inte stå där länge innan ratten helt plötsligt började brinna, förmodligen av en tappad cigarett. Men då kände jag att det var dags att byta buss.

Så sagt och gjort! In i en annan Dala Dala och sen började färden uppåt!

Dar es Salaam och Tanga ligger vid kusten och landet där är plant och full av åkrar. Så bara att se bergen var underbart! Stora och grönblåa reste de sig från det plana landskapet. Lummigt gröna av vegetation men även av odlingar längs deras brant sluttande väggar.

Att folk kunde bo där i sina små hus var imponerande! Väggarna sluttade ofta brant och odlingarna var förmodligen svårskötta i den lutningen. Dock var tillgången till vatten större.

Vägen upp gick på små serpentinvägar längs med lummiga bergväggar och utsikten var fantastisk! Jag har tyvärr inte så många bilder, att fotografera från en Dala Dala brukar inte ge så bra bilder oavsett.

Lushoto var en liten stad, belägen på 1200 meters höjd, mitt inne bland bergen. Utanför bussen fck jag direkt sällskap av en ung man vid namn Hassan som med glädje visade mig till hotellet där jag bodde. Utan att be om något tillbaka! Jag var så lycklig att jag med glädje sökte upp honom igen 15 minuter efter att jag checkat in för att be honom ta med mig på en vandringstur upp i bergen.

Sagt och gjort! Hassan arbetade för en liten organisation där pengarna gick för att stötta regionen och naturreservaten och priset var bra och framförallt så var Hassan en av de få trevliga män jag träffat under min resa här nere. Så nu var det dags att vandra!

Och vilken vandring! Det var tuffare än något gympass jag någonsin varit på! 9km i brant sluttning uppåt, först längs en liten väg, sen längs stigar på sluttningen och till sist in genom regnskogen för att nå toppen. Svettig och helt slut, trots många vattenpauser, så nådde vi toppen. Vi hade gjort en stigning på drygt 400 meter, men det kändes!

Någon, jag vill inte veta vem, hade släpar upp plankor till toppen och byggt ett utkikstorn. Jag skulle aldrig ha klarat att bära plank dit, bara att bära min vattenflaska var tufft!

Men utsikten var fantastisk! Hassan pekade ut var i byn nedanför vi hade börjat och vilka toppar som var vad och åt vilket håll Kilimanjaro låg. På vägen upp hade han även berättat om sin uppväxt i Lushoto men hur han sen flyttat till Kenya med sina föräldrar och bott där i 18 år innan han återvände hem. Han hade visat mig träd och växter, men även djur. Vi mötte nämligen flera kameleonter på vägen upp! Jag hade aldrig sett dem i den lummiga vegetationen om det inte varit för honom.

Sen började nedfärden och vi höll bra fart. Jag kände mig nöjd som nått toppen, även om duschen hägrade. Så glad och rask begav jag mig nedåt... och mötte en Tanzanian ute på sin dagliga joggingtur uppför den backe som tagit mig minst två vattenpauser att ta mig uppför... Attans vad man känner sig otränad då!

Men turen var underbar och jag fick se de fantastiska omgivningarna trots att jag hade så kort tid i Lushoto. Jag bodde på ett litet hotel där det visade sig att jag var enda gästen. Så de hade inte slagit på varmvattnet. Lushoto ligger bland bergen och det var första gången under min resa som jag verkligen frös. Och så var vattnet iskallt! Så man vaknade verkligen till av den duschen!

Kvällen var härlig, Hassan introducerade mig till Caithlyn som är svensk och som bor i Lushoto så vi hade middag ihop och hade väldigt trevligt.

Sen var det dags att gosa ner sig bland filtarna! Ja filtar! Så kallt var det att jag för första gången hade något som liknade ett täcke! Så jag gosade ner mig ordentligt och njöt av min dag, för morgondagen skulle föra mig till Moshi.