300 hästkrafter för vardera motor, 1400 hästkrafter får oss att flyga över havsytan. Gili Trawangan försvinner bakom oss som en galoperande häst i fel riktning. 3 dyk om dagen skulle bytas ut mot 3 djungelvandringar.

Solen står högt på skyn, Bloc Party's Iron Square pumpar högt i mina hörlurar. Ett lätt lager av svett på min hud får lurarna att glida ur i takt med båtens hopp över vågorna. Jag avbryts av motorernas vrål. Båten är halv full. Stolarna sträcke sig längs båtens höger och vänster kant, bara 10 av 20 platser är fyllda. Gili Trawangan är nu utom synhåll, hvi är bortom kustens lugnande vågor, nu är det havets regler.

Damen till vänster som somnat strax efter avgång väcks nu av inpackten när båtens front möter havet igen. En dansk kille i 20 års åldern och hans nyfunna kärlek, förmodligen en indonesisk tjej i samma ålder har gått från att små hångla till att hålla hårt i varandras famn, det var nu deras verkliga tillit skulle sättas på test.

3 döttrat, inte äldre än 20 tilsammans ser med en skrämd blick mot deras far. Hans klädstil tyder starkt på att han och hans snygga fru är från Australien.

Min mage hoppar nu i takt med vågorna, jag vänder blicken mot en av dykinstruktörerna som placerat sig plattån som skiljer sittplattser mot båtens motorer. Mot kaptens vilja har tjejen i 25 års åldern placerat sig där vinden får fatt i hennes ljus blonda hår, där vattnets vrål och stänk lägger ett lätt skikt över hennes ansikte. Viljan, strykan av att sitta där, hennes guld färgade hår och dykar klockan runt hennes vrist är ett tecken på att det var precis den känslan hon ville uppleva. Blod ådrorna längs hennes gyllenbruna armar bekräftar hennes pumpande adrenalin.

Vågorna vinner inte, det dansk, indonesiska parets ansiktsutryck tyder på att deras nyfunna kärlek är starkare än havets kraf. Solens kraft är oövervinnerlig. Dess varma strålar sprider glädje över båtens alla passagerare.

Jag sträcker mig efter musik spelaren i min ficka och hittar volymknapen. Två steg högre är allt jag har kvar, motorernas ljud är nu ett minne blått. Iron Square har tagit över mitt liv, mina känslor som stärks av synen mina ögon producerar.

Jag kan inte låta bli att bre på ett enormt leende, jag var på väg att träffa mamma och far, jag var på väg att krossa ekvatorn en 4e gång, lyckan var ett faktum.

4 dagar senare finner jag mig på en öde ö i Syd Kinesiska havet, ett par timmar utanför Borneos norra kust. Ön Palau Mantanini Besar var vad min kropp behövde. Ett paradis långt från städers vrål och dunder, under ekvatorns tropiska klimat, sol blandat med storm vindar och vrakande regn. Mina tre dagar av tur letande i Kota Kinabalu hade tagit kål på mig, men samtidigt förberett mig för något av det bästa jag upplevt. Jag är så övertygad av det tur paket jag sammanställd i Borneo för mina föräldrar samt storebror när det anländer på söndag att när jag sitter här på stranden och ser ut över havets oändlighet jag kan inte mer än att längta. Det är ett faktum att det som komma skall är något av de bästa vi upplevt.

John Nair är mannen, legenden som gjort otaliga guidningar med Lonley Planet, Discovery Chanel, Nathional Geopgraphic, Animal planet och till och med Kung Carl Gustav och Silvia blant många andra. Tilsammans med mannen jag under månader försökt få tag i och slutligen lyckats har vi planerat en 10 dagars tur genom allt vad Borneos guld har att erbjuda.

Mamma, Far och John anländer på söndag med endast en packlista i vetskap, tills dess ska jag njuta av vad Mantanini har att erbjuda, inget alls.

Ön som endast är bosatt av ett 20 tal Malaysiska personer har silver färgade stränder, guldfärgad regnskog och himmelsk färgat hav, men absolut inget annat. Öns ström generator har en myntbocks som får dislen att flöda för en timme. Här ska jag sitta och sortera mina minnen från tiden på Gili Trawangan, alla fantastiska ansikte jag mött, otroliga visioner under havets yta som fått tiden att stå stilla. Värdfamiljen som lagat mat åt mig, spelat gitarr och sjungt för mig varenda kväll. Dagarna på dykskolan som fyllt mitt huvud med vetskap om allt vad havets ekologiska ecosystem har att erbjuda.

Det här blir sista kommunikationen från Carl på Borneo innan jag lämnar Palau Mantanini Besar och beger mig till platsen där ni anländer söndag, därför måste jag nu fylla på er packlista med ytterligare ett plagg. Underställ för det kalla kvällarna under månens sken.

När ni anländer Borneo på söndag och åker över dess landskap, håll utkick efter en lyckligt lottad son som står och väntar där himmel möter hav.

Ta med endast kärlek, visa endast känslor, tala endast om längtan, förbered er endast för minnen, Because this,

This will blow your mind away!