Josefine, hon överraskade oss verkligen. Den 2 januari skickar hon ett meddelande att planen har ändrats och hon åker från Europa och kommer till Florida den 3 januari. Så roligt att vi får några dagar tillsammans. Men mer om det senare.

Vi landar i Miami och hämtar ut en hyrbil. Vilken skillnad att komma från lilla Tobacco Caye till denna miljonstad, sexfiliga vägar, snabb trafik och skyskrapor.

Vi ska besöka Elisabeth och Per-Erik i Citrus Hill, Inverness. Inverness ligger 47 mil norrut.

Det blir ett trevligt nyårsfirande på golfklubben med Elisabeth och Per-Erik och deras goda vänner. Under julen är du bara ledig på juldagen om du bor i USA. Nyårsafton, nyårsdagen och trettondagen är arbetsdagar. Tänk så bra vi har det i Sverige, det glömmer vi ibland.

Nyårsfirandet på klubben är som firandet hemma men till skillnad att många gick hem innan tolvslaget.
Vi som var kvar vid tolvslaget skålade och tittade på TV från Times Square. Där är världens mest kända nyårsfirande med en miljon besökare och en miljard tittare.

Så är det 2020 och jag börjar det nya året på bönpallen på en Harley Davidson. Per-Erik och Elisabeth är med i en motorcykelklubb som gör turer tillsammans. På nyårsdagen var det 30 motorcyklar som gjorde en tur på 44 mil, många Harley Davidson med det där goa ljudet. Små slingriga vägar, breda motorvägar, genom vackert landskap och små gamla städer. Förbi stora sjöar och genom träskmarker. Det här är verkligen ett annat landskap. Spansk moss som hänger likt skägglav i stora träd. Det är ekar och cypresser som kan vara helt fulla. Spansk moss finns i tropiska områden och är ingen mossa eller lav utan tillhör släkten ananas och suckulenter. När du åker motorcykel krävs det att du har riktiga kläder, stövlar och hjälm. Elisabeth kör också motorcykel så jag fick låna allt jag behövde för att inte frysa. Det var verkligen häftigt att åka med på motorcykeln. Om ni undrar vad Elisabeth A och Bengt gjorde, så åkte de efter alla motorcyklar som följebil. Tack för trevliga dagar, Elisabeth och Per-Erik.

Nästa dag söderut igen till Orlando och en megastor Outlet. Stora butiker med Lewis, Lee, Nike och massor av andra märken och så mycket människor. Vi reser med ryggsäck, vi lämnar lite gammalt och fyller med nytt.

Vi bor nu på ett hotell på Singer Island, West Palm Beach. Nu träffar vi Josefine så mycket hon kan och hinner. Hon har flugit från Europa till Miami med fem hästar och har mycket att göra Hon ska ta hästarna från Miami till stallet i Wellington. Två ston måste vara i statlig karantän i två veckor. Det blir extra mycket jobb för Josefine då hästarna ska skötas på två ställen.

Stallet i Wellington där Josefine jobbar ser ut som en tjusig villa med krukor med orkidéer utanför. Vackra planteringar och välklippta gräsmattor över hela området. I Wellington finns en stor tävlingsarena och många stall. På denna arena är det tävlingar hela våren.
Vi är verkligen så glada att vi fick vara med Josefine några dagar. Det känns som varje stund är guld värd när man inte ses så ofta. Det är också så värdefullt och få se hur Josefine jobbar.

Går det att sammanfatta denna resa.
Det känns som vi måste backa bandet och spela upp resan i huvudet. När du reser så lever du verkligen här och nu.
Vissa dagar är verkligen intensiva och andra är mest snorkla, äta och vila.

Första delen av resan med rundresan i Quito var intressant och rolig. Trevliga människor i gruppen, roliga och intressanta samtal. Tänker på Graham från Nya Zeeland som först blev av med sina kontanter innan vi började rundturen. När han kommit hem mailade han och skrev att han blivit rånad utanför Hilton hotell i Quito. Rånarna sprutade färg på honom och tog hans ryggsäck. De tog alla pengar, kamera, kikare och tömde kreditkortet. Trots sin ålder, 79, ordnade han så att han nästa morgon kunde åka till Galapagos.

Naturen i Quito är obeskrivligt vackert.
Djungeln med boendet i homestay var så intressant. Vad innebär det för en familj när man kan ha en sådan verksamhet. Människorna kan bo kvar och få arbete och slippa flytta till stan.
Det känns bra att resa med G Adventure, som stödjer olika projekt i fattiga områden och för utsatta människor.

Rundturen på Galapagos är svår att beskriva. Uppleva och se så mycket på 8 dagar. Vi människor är här som gäster. För att hälsa på och för att få uppleva alla djur och denna mycket speciella natur.

En ny grupp med trevliga människor. Paret från Wales som driver ett litet Bed&Breakfast. Den engelska paret som är ute och reser ett helt år. Det visade sig att de hade varit på Tobacco Caye och träffat Pär. Världen är stor och ända så liten. Att träffa nya människor gör ju resandet ännu roligare.

När vi är på Tobacco Caye sedan läser om olyckan på San Christobal på Galapagos med en kran som välter på en båt. Båten sjunker och det finns risk för oljeutsläpp. Då inser man hur sårbar naturen är. Vi hoppas att denna del av världen får fortsätta att vara som den är.

Att komma till Tobacco Caye var som att komma till en annan värld. Du vet inget när du sätter dig i den lilla båten med Andrea, kapten Doggy och deras barn.
Det är mörkt och havet är helt stilla.
Det är kolsvart och vi är trötta.
Trots att de första dagarna är blåsiga och kalla är de 12 dagarna på Tobacco Caye helt fantastiska. Vår kock Andrea som pysslade om oss, de andra trevliga gästerna på lodgen, det lugna livet och sist men inte minst snorklingen bidrar.

Att få träffa och umgås med Josefine några dagar var pricken över i:et på den fantastiska resa.

Skönt att vår granne Tommy på andra sidan berget hämtar oss på flygplatsen. Nu är vi hemma igen och solen skiner. Julrosorna blommar och 2020 är här och snart är det Göteborg filmfestival.

Tack för att ni följde oss på denna härliga resa och tack för alla kommentarer!

God fortsättning på det nya året!

Elisabeth och Bengt