Något molokna efter den avstängda vägen till Milford Sounds fortsatte vi vår färd via Te Anu där vi tankade på med kaffe och smoothie till Queenstown, adrenalinstaden nummer ett!

Nåja så mycket adrenalin upplevde vi inte då det mest var grått och regnigt.

Från Queenstown fortsatte vi norrut mot Wanaka på en väg som skulle få den slingrigaste vägen i Sverige att blekna av avund. När vägen äntligen slutade slingra sig så var vi högt upp och möttes av en fantastisk utsikt och tro det eller ej regnet avtog i sin styrka för att slutligen avta helt.

Morgonen därefter vaknade vi upp till en vacker soluppgång vid en sjö. Det tog dock inte lång stund innan regnet återigen vräkte ned och denna gång var det här för att stanna. Hela dagen regnade det eller snarare öste ned från himmeln. Vi passerade glaciärerna Franz Josef och Fox och kunde precis urskilja dem i dimman och regnet, eller trodde att vi kunde i alla fall. Dagens höjdpunkt var belägen inomhus väl skyddad från regnet. Just skydd är något som krabaten som var dagens höjdpunkt behöver. Rowhi, Nya Zeelands mest sällsynta kiwifågel. Denna lustiga krabat som kommit tillbaka från att ha varit nästan helt utrotad tack vare Wild Life Center och dess filialer. Vi fick gå in i ett dunkelt rum och hänga med några Rowhis. De ser ut som ett en blandning av igelkott och pingvin. Vi ville inget hellre än att ta upp dem och gosa med dem.

Färden fortsatte norrut, gjorde en avstickare västerut till den minimala men ack så charmiga byhålan Okarito. Lagom tills vi kom fram till Okarito lättade molntäcket upp och solen började värma våra ansikten.

Mycket körande blev det men med trevliga små stopp längs vägen som till exempel Fat Pipi Pizza i Hokitka där god pizza avnjöts.

En natt tog vi in på ett så kallat motorhome som drevs av ett gulligt äldre par: En dam som knappt kunde gå och en man som bryggde öl i köket. Vi upplevde här en fantastisk solnedgång. När vi dagen efter skulle lämna motorhomet så slank vi inom expeditionen och gav det äldre paret två öl, ojoj vad glada de blev!

Solen värmde mer och mer dagarna kändes nu mer som svensk högsommar än nyazeeländsk höst. Vi besökte Pancake Rocks och blow holes i Punakaiki. En mycket intressant upplevelse att få se klipporna som såg ut som staplar med pannkakor och att få uppleva blow holes, vatten och vattenånga som sprutade upp ur hål i klipporna. Självklart inmundigades pannkakor på närmaste kafé!

Vi följde en fantastisk kuststräcka, inröstad på lonely planets topp 10 bilsträckor i världen. Helt galet vackert!

Vi kom till Buller Gorge och Nya Zeelands längsta hängbro som vi såklart vandrade över, hissnande.

Ätit lunch med getingar och sandflugor ha vi även hunnit med. Dessa förbannade sandflugor, mer attackgalna än norrländska mygg. Bett precis överallt!

Nu var vi framme i Abel Tasman där vi bestämde oss för att paddla kajak. Innan man fick hyra var man dock tvungen att genomlida en timmes genomgång av de mest banala saker. Inte nog med detta det var en grupp med andra turister som också var med och de frågade om de mest självklara saker. Vi som bara ville ut och paddla. Vi stod och stampade av frustration över de andra turisternas frågor. Jo det finns dumma frågor!

Väl i vattnet paddlade vi på som idioter för att komma bort från de andra. Väl borta från de korkade turisterna, som antagligen tyckte vi var rätt knäppa, började vi se Abel Tasmans skönhet.

Vi nådde fram till en sälkoloni som låg och chillade på några klippor. En av sälarna som var i vattnet kom så nära oss att vi blev nervösa. Men vilken fantastisk upplevelse! AnnaKarin trodde att några sälar som hade samlats i en klunga konspirerade mot oss och funderade på hur de skulle välta vår kajak.

När vi skulle lämna tillbaka kajaken så kände vi knappt igen oss då det var ebb. Tidvattensskillnaden är enorm, upp till 6 meter.

Vi besökte staden Blenheim och förundrades över hur en stad kan vara så död! Inte en människa, inte en bil, inte ett kafé var öppet! Men herregud tänkte vi det är ju fredag...Långfredag.

Istället åkte vi till Picton som var betydligt mer livlig och där var allt öppet! En trevlig liten hamnstad kanske något turistifierad men som sagt var mycket trevlig.

Precis innan vi skulle boka en delfintur i Kaikoura så insåg vi hur otroligt trötta vi var på intryck så vi skippade det och tog det istället lugnt och hängde runt i Kaikoura. Vi låg länge på gräset och läste, tittade på det vackra landskapet och hejade på en säl som hade valt en parkering som plats för sin förmiddagslur.

Det hade blivit dags att lämna tillbaka campervanen. Detta gjorde vi med sorg i våra hjärtan. Den något fula och slitna campervanen hade blivit vår vän och det känns konstigt att någon annan ska bo i och framföra vår campervan!

Flyg till Auckland där vi bodde i 5 nätter på ett hostel söder om citykärnan. Ett helt okej boende förutom att det blev alldeles för trångt och stökigt när alla skulle göra mat samtidigt och att man ibland fick vänta väldigt länge på att få duscha eller gå på toaletten på grund av de köer som bildades, speciellt på morgonen.

Själva Auckland är en trevlig stad. Den stad som mest känns som en storstad av de vi besökt i detta land, det är också den största med sina 1,4 miljoner invånare. Vi roade oss med fönstershoppande och biobesök.

Vad har vi då lärt oss av vår Nya Zeeland vistelse?

1. En Kiwi är aldrig bara en Kiwi!

2. Äldre par kan bli väldigt glada för två öl!

3. Vi gillar inte att trängas på hostel!

4. Man får inte ta upp och gosa med Kiwifåglar!

5. Nya Zeeland kan mycket väl vara det bästa landet på vår planet!

6. Naturen är så vacker här att det inte går att beskriva! Otrolig! Fantastisk! Enastående! Ogreppbar! Hissnande! Och alldeles alldeles alldeles Underbar!

Nu sitter vi på Aucklands flygplats, där personalen är trevlig på riktigt, och väntar på vårt flyg till Nadi, Fiji. I Nadi stannar vi i en natt innan det blir av till Yasawa öarna och Coralview Resort där vi lyckats med det omöjliga och fått ett rabatterat boende.

Cheers New Zealand och Bula Fiji!

/Dennis och AnnaKarin